Månad: januari 2026

Fråga: Kvinna 40 år som kommer att åka på tjänsteresor till Kina, Peking återkommande under hela året. Är där ca 1 vecka åt gången och kommer mestadels vistas i stadsmiljö men dagsturer utanför staden kommer troligtvis att bli aktuellt. Hur ska vi tänka kring vaccination mot Chikungunya? Behövs det? Risk för utbrott?

Svar: För en 40-årig kvinna som reser återkommande till Peking för kortare tjänsteresor om cirka en vecka, med huvudsaklig vistelse i stadsmiljö och endast dagsturer utanför staden, finns i dagsläget ingen generell indikation för vaccination mot chikungunya. Kina i stort betraktas inte som ett endemiskt område för chikungunyafeber. Sporadiska importerade fall förekommer, och utbrott har under 2025 rapporterats i södra Kina (främst Guangdong och angränsande provinser) där Aedes-myggor finns etablerade. Däremot har inga återkommande eller pågående utbrott rapporterats i norra Kina eller i Pekingregionen, och klimatet där begränsar vektorns överlevnad större delen av året. Risken för chikungunya vid korta vistelser i Peking bedöms därför som mycket låg och vaccination är inte motiverad. Samma gäller för denguefeber.

Informationen på denna sida är senast updaterad 2026-02-04.

©ProSanis Sverige AB. ProSanis bedriver även psykoterapi och konsultverksamhet inom smittskydd och internationell folkhälsa.

Fråga: Jag har ett par som fyller 70 år och ska resa till Vietnam i mars, bland annat till Ho Chi Minh. De ska resa runt under ett par veckor. De har fått Twinrix och Ixiaro (de har även resa till Japan inplanerad i september) Hur skulle du göra angående Qdenga med tanke på de ökade fallen där? De hinner bara med en dos.

Svar: Jag skulle normalt inte gett till ett äldre par för en så kort resa, framför allt om de inte har haft sjukdomen tidigare. Om de däremot har haft dengue tidigare och de kommer att åka till endemiska länder fler gånger kan man ge dem en dos nu och den andra efter hemkomsten.

Informationen på denna sida är senast updaterad 2026-01-28.

©ProSanis Sverige AB. ProSanis bedriver även psykoterapi och konsultverksamhet inom smittskydd och internationell folkhälsa.

Fråga: En fråga om en frisk man 72 år, tar inga läkemedel, har inga kända allergier. 1986 reagerade han kraftigt på en stelkramps vaccination, armen svullnade upp rejält, blev röd och spänd, feber 39-40 gr. Gick över på något dygn. Vågar vi vaccinera igen? Han arbetar en del med trädgårdsarbeten.

Svar: En tidigare lokal reaktion är inte kontraindikation för förnyad vaccination. Inte alls säkert att han reagerar så kraftigt den här gången och med trädgårdsarbete är det viktigt att han är skyddad mot stelkramp.

Informationen på denna sida är senast updaterad 2026-01-28.

©ProSanis Sverige AB. ProSanis bedriver även psykoterapi och konsultverksamhet inom smittskydd och internationell folkhälsa.

Fråga: Mamma ringer då dottern som fick Varivax för en vecka sedan fått utslag.
De har även ett spädbarn på 9 månader. Hur pass orolig för smitta till den lilla ska man vara?

Svar: Blåsutslag kan i princip smitta, främst vid direktkontakt, även om smittsamheten är mycket lägre än vid riktig infektion (särskilt om utslagen är få och barnet i övrigt mår bra). För att vara på den säkra sidan är det givetvis inte fel att hålla dem ifrån direktkontakt med varandra tills ev. blåsutslag torkat in. Om spädbarnet trots detta skulle exponeras och senare utveckla symtom är vaccininducerad sjukdom i regel mild hos immunkompetenta barn.

Informationen på denna sida är senast updaterad 2026-01-28.

©ProSanis Sverige AB. ProSanis bedriver även psykoterapi och konsultverksamhet inom smittskydd och internationell folkhälsa.

Fråga: Vi har avtal med Regionen gällande TBE-vaccination till barn/ungdomar. Regionen har nu upphandlat Encepur istället för FSME som vi är vana vid. Vi blir lite förvirrade gällande dosintervallet, regionen har inte uppdaterat sina rekommendationer gällande dosering utan har det schema kvar som användes vid FSME. Vi kommer att ha Encepur till vuxna också för enkelhetens skull och undrar hur vi ska tänka till vuxna med extradoser för de över 50, fjärde dos efter 5 månader. Skiljer vaccinerna sig åt så det är viktigt att följa respektive vaccins dosschema?

Svar: Ni kan följa samma schema för bägge vaccinerna. Infektionsläkarföreningens nya rekommendationer gör ingen skillnad på dem: https://infektion.net/wp-content/uploads/2025/09/tbe-vacc-riktlinjer-slutversion-250920.docx.pdf

Informationen på denna sida är senast updaterad 2026-01-28.

©ProSanis Sverige AB. ProSanis bedriver även psykoterapi och konsultverksamhet inom smittskydd och internationell folkhälsa.

Fråga: Vad ska vi säga till kunder som har tagit två doser Havrix år 1994. Vi har sagt att skyddet räcker i 30 år. Har de fortfarande skydd eller behöver de ta en boosterdos? 
Samma fråga ang twinrix. Tre doser finns år 1996. Är det tillräckligt? Har det kommit fler studier om skyddseffekten?

Svar: Hos immunkompetenta personer som har fullföljt grundvaccination mot hepatit A eller hepatit A och B finns i dag inget stöd för att rutinmässigt ge påfyllnadsdoser, även om vaccinationen gavs för 30 år sedan eller mer. Två doser Havrix som gavs 1994 bedöms fortfarande ge ett effektivt skydd. Den tidigare angivelsen om cirka 30 års skydd byggde på extrapolering av antikroppsnivåer, men långtidsuppföljningar har senare visat att skyddande immunitet kvarstår betydligt längre. Även när mätbara anti-HAV-antikroppar sjunker finns ett välfungerande immunologiskt minne med snabb anamnestisk respons vid exponering, vilket innebär att kliniskt skydd kvarstår.

Samma princip gäller för personer som har fått tre doser Twinrix, exempelvis 1996. Hepatit A-komponenten ger ett långvarigt, i praktiken livslångt skydd, och för hepatit B-komponenten visar långtidsstudier upp till 30 år efter vaccination att skydd mot klinisk sjukdom och kronisk infektion kvarstår hos immunkompetenta individer. Även vid låga eller omätbara anti-HBs-nivåer finns immunologiskt minne.

Booster eller serologisk kontroll kan övervägas i särskilda situationer, såsom vid uttalad eller långvarig immunosuppression, hos dialyspatienter eller när specifika medicinska anledningar föreligger. Inte heller fel med en booster inför en högriskresa. För majoriteten av resenärer med fullständigt grundskydd mot hepatit A eller hepatit A och B är dock tidigare given vaccination tillräcklig och behöver inte upprepas.

Informationen på denna sida är senast updaterad 2026-01-28.

©ProSanis Sverige AB. ProSanis bedriver även psykoterapi och konsultverksamhet inom smittskydd och internationell folkhälsa.

Fråga: En familj med en flicka som är 7 månader vid aktuell resa avser resa på Karibienkryssning i april. Man kommer att gå i land i Mexico, Bahamas, Jamaica, Seychellerna. Vistas nära hamnarna på turistområde. Mamma undrar över vaccination mot Hepatit A. Tycker ni att denna resa motiverar vaccination före ett års ålder?

Svar: För ett friskt spädbarn som är 7 månader vid resa bedöms den aktuella resan i normalfallet inte motivera vaccination mot hepatit A före 12 månaders ålder. Karibienkryssning med korta landstigningar i huvudsakliga turistområden, nära hamnar och med organiserade utflykter innebär generellt låg exponering för hepatit A, särskilt när vistelsen inte omfattar längre tid i lokala miljöer med bristande sanitet eller nära kontakt med lokalbefolkningens vardagsliv.

Hepatit A-vaccin är inte godkänt före 12 månaders ålder och immunsvaret hos yngre spädbarn är dessutom mindre förutsägbart, bland annat på grund av kvarvarande maternella antikroppar. Vaccination ”off label” före 1 års ålder räknas normalt inte som del av fullgod grundimmunisering och skulle i så fall behöva upprepas senare. 

I detta fall är det mer rimligt att fokusera på basala hygienråd, handhygien vid måltider och blöjbyten samt att undvika mat och dryck av osäker kvalitet i samband med landstigningar.

Informationen på denna sida är senast updaterad 2026-01-28.

©ProSanis Sverige AB. ProSanis bedriver även psykoterapi och konsultverksamhet inom smittskydd och internationell folkhälsa.

Fråga: Jag har en fråga ang. postexp. profylax efter hundbett i Thailand. Två personer helt oberoende av varandra har råkat ut för detta. De har påbörjat vaccinering med SPEEDA Rabies vaccin(Vero Cell) o har med sig vaccin schemat (4dos) hem för att avsluta med sista dosen hemma. Vad vi kan se kan man ge Rabipur enl WHO o internationella riktlinjer accepteras interchangeability. Det står också att även att barn får 1 ml. im. Vad säger expertisen?

Svar: Handläggningen är korrekt. Enligt internationell expertis, inklusive WHO:s riktlinjer, är moderna cellodlade rabiesvacciner utbytbara vid postexpositionsprofylax. Det innebär att en vaccinationsserie som påbörjats utomlands med SPEEDA Rabies Vaccine (Vero cell) kan fullföljas i Sverige med Rabipur eller Verorab utan att serien behöver startas om. Detta gäller både vuxna och barn.

Doseringen vid intramuskulär postexpositionsprofylax är 1,0 ml per dos oavsett ålder eller kroppsvikt, med injektion i deltoidmuskeln hos vuxna och större barn, eller anterolateralt lår hos mindre barn. Att barn får samma volym som vuxna är korrekt och i enlighet med internationella rekommendationer.

Fyrdosschema (enligt Zagreb- eller Essenschema) är ett etablerade WHO-accepterade schema, och det är praxis att påbörja behandlingen i exponeringslandet och avsluta den efter hemkomst. Om exponeringen varit av kategori III och rabiesimmunglobulin inte gavs initialt, kan detta ges upp till sju dagar efter första vaccindosen; därefter ska immunglobulin inte ges.

Se: https://resemedicin.se/reseradet/sjukdomar-och-vacciner/rabies/#pep

Informationen på denna sida är senast updaterad 2026-01-21.

©ProSanis Sverige AB. ProSanis bedriver även psykoterapi och konsultverksamhet inom smittskydd och internationell folkhälsa.

Fråga: En pojke på 3 år och 2 månader har befunnits inte ha något skydd mot pertussis trots att han fått barnvaccinationerna. Ska man misstänka att det är normalt m.a.p. den relativt kortvariga skyddande effekten mot pertussis eller bör han få en extra dos? Om ja, vilka vaccin kan man ge när man är under fyra år?

Svar: Detta kan i de flesta fall betraktas som normalt och beror sannolikt på den relativt kortvariga skyddseffekten av acellulära pertussisvacciner, snarare än på en verklig vaccinationssvikt eller immunologiskt fel hos barnet. Antikroppsnivåer mot pertussis sjunker ofta snabbt efter genomförd grundvaccination, och låga eller odetekterbara titrar hos ett 3-årigt barn är därför inte helt oväntat. Serologi är dessutom ett osäkert mått på skydd mot kikhosta, eftersom skyddet i hög grad är beroende av immunologiskt minne och cellulär immunitet utöver cirkulerande antikroppar.

Hos ett friskt barn utan upprepade eller allvarliga infektioner i övrigt finns det därför ingen generell anledning att misstänka immunbrist enbart på denna grund, och i normalfallet rekommenderas inte extra pertussisdos utanför ordinarie barnvaccinationsprogrammet.

Om man trots detta, exempelvis vid pågående lokalt utbrott, nära kontakt med spädbarn eller annan särskild smittskyddsbedömning, skulle överväga en extra dos före 5 års ålder, ska ett kombinationsvaccin avsett för små barn med fulldos pertussisantigen användas (Tetravac) och inte lågdos-boostervaccin.

I praktiken är detta dock ovanligt och kräver en individuell bedömning. För ett i övrigt friskt barn räcker det normalt att följa programmet och ge planerad boosterdos vid 5–6 års ålder.

Informationen på denna sida är senast updaterad 2026-01-21.

©ProSanis Sverige AB. ProSanis bedriver även psykoterapi och konsultverksamhet inom smittskydd och internationell folkhälsa.

Fråga: Fått en fråga från två studerande som ska resa till Nairobi och göra sitt X-arbete där under 2 månader, de har läst att att det finns en rekommendation att man ska fylla på polio efter 16 år vid ex studier om man ska vistas där. Killarna är idag 26 år och min tanke var enbart ”vanligt grundskydd” eller ska den utökas?

Svar: Vår rekommendation för Kenya: Då det har rapporterats cirkulerande stammar av vaccinderiverat poliovirus (cVDPV2) i landet bör alla resenärer ha minst 4 doser poliovaccin och en extra 5:e dos om det gått >5-10 år sedan den 4:e dosen.

https://resemedicin.se/reseradet/landsinformation/kenya/#vaccinationer-och-malariaprofylax

I barnvaccinationsprogrammet ges 4 poliodoser varav den sista är vid 5 års ålder. Det är därför motiverat att ge rent poliovaccin (Imovax Polio), då de fortfarande har skydd mot difteri och stelkramp.

Informationen på denna sida är senast updaterad 2026-01-21.

©ProSanis Sverige AB. ProSanis bedriver även psykoterapi och konsultverksamhet inom smittskydd och internationell folkhälsa.

Fråga: Undrar om tre levande vaccin att ges vid samma tillfälle. I detta fall rör det sig om MPR, Qdenga och Stamaril. Anledning är att personen reser snart så hinner inte vänta 4v. Några argument för att man inte ska ge alla tre samtidigt?

Svar: Levande vacciner ges antingen vid samma tillfälle eller med minst 4 veckors intervall. De nackdelar jag kan se att ge tre levande samtidigt är att eventuella vaccinbiverkningar adderas och det blir svårt att avgöra från vilket vaccin ev biverkningar härrör. Det finns dessutom indikationer på att Stamaril kan ge upphov till ett något sämre antikroppssvar på Qdenga (dock oklar signifikans). Blir alltså en avvägning mellan behov och ev nackdelar. 

Informationen på denna sida är senast updaterad 2026-01-21.

©ProSanis Sverige AB. ProSanis bedriver även psykoterapi och konsultverksamhet inom smittskydd och internationell folkhälsa.

Fråga: En gravid kvinna som är nötallergiker, får irritation i mun och svalg vid exponering. Har reagerat liknande av TBE-vaccinering. Är det okej att ge Triaxis till henne som kikhosteskydd till barnet? Finns någon känd koppling?

Svar: Kort svar: ja, det är okej att ge Triaxis. Tidigare anafylaxi mot samma vaccin eller mot en specifik vaccinkomponent utgör en klar kontraindikation, men irritation i mun och svalg vid nötexponering är att betrakta som ett begränsat, ofta lokalt IgE-medierat reaktionsmönster och motsvarar inte anafylaxi. Det finns ingen känd koppling mellan nötallergi och kikhostevaccin, och Triaxis innehåller inga kända korsreaktiva allergen relaterade till nötprotein. En tidigare reaktion vid TBE-vaccination är inte heller prediktiv för reaktion mot Triaxis, då vaccinerna har helt olika sammansättning.

Praktiskt kan man, givet anamnesen, välja att vaccinera under kontrollerade former med lugn miljö, sedvanlig observationstid efter injektion och beredskap för allergisk reaktion som en rimlig försiktighetsåtgärd.

Informationen på denna sida är senast updaterad 2026-01-15.

©ProSanis Sverige AB. ProSanis bedriver även psykoterapi och konsultverksamhet inom smittskydd och internationell folkhälsa.

Fråga: Jag blir inte riktigt klok på vilket intervall som är mest fördelaktigt gällande dos 1 och dos 2 av Varilrix. Läser att det ska gå minst 6 veckor, gärna 2 månader eller tom upp till 1 år mellan doserna???  Läser också att om det nu kommer in i barnvaccinationsprogrammet under nästa år, så ska intervallet mellan dos 1 och dos 2 vara flera år? Hur ska man tänka här och nu? I detta fall gäller det en treåring!!!

Svar: Det som skapar förvirring är att samma vacciner används i olika sammanhang men med olika mål. För vattkoppsvaccination i Sverige, oavsett om man använder Varilrix eller Varivax, finns det ett medicinskt motiverat minimiintervall mellan dos 1 och dos 2. Detta minimiintervall är satt för att säkerställa att dos 2 verkligen fungerar som en booster och inte ges så tidigt att immunsystemet fortfarande befinner sig i primärresponsfasen. Det handlar alltså inte om logistik eller programtänk, utan om grundläggande immunologi.

I praktiken innebär detta att dos 2 tidigast kan ges efter det fastställda minimiintervallet enligt produktinformationen. Detta är den absoluta nedre gräns under vilken man riskerar sämre boostereffekt och där dosen i vissa fall inte räknas som giltig. När detta intervall har passerats finns däremot ett brett spann där dos 2 kan ges med fullgod effekt. Ett något längre intervall, till exempel 2–3 månader, är ofta immunologiskt gynnsamt eftersom det ger tid för mognad av immunminnet, men det är inget krav.

De mycket långa intervall som diskuteras i samband med ett framtida barnvaccinationsprogram har en helt annan utgångspunkt. Där optimerar man inte för snabb individuell immunitet utan för långsiktig befolkningsnytta. Förslaget inför 2027 är därför att ge vattkoppsvaccin tillsammans med MPR vid 18 månaders ålder och därefter en andra dos i årskurs 1–2. Detta innebär inte att kortare intervall skulle vara medicinskt sämre, utan att man utnyttjar det faktum att vaccinet ger ett stabilt primärskydd även efter en dos och att en senare booster effektivt minskar genombrottsfall i skolåldern.

För ett enskilt barn, till exempel en treåring som vaccineras utanför barnvaccinationsprogrammet, är det därför korrekt att utgå från det medicinskt motiverade minimiintervallet och därefter välja ett praktiskt intervall som ger gott skydd utan onödig väntan. Om dos 2 ges senare än planerat påverkar det inte skyddets giltighet, och man behöver aldrig börja om serien.

Informationen på denna sida är senast updaterad 2026-01-15.

©ProSanis Sverige AB. ProSanis bedriver även psykoterapi och konsultverksamhet inom smittskydd och internationell folkhälsa.

Fråga: 72-årig kvinna ska åka till Peru, och besöka Machu Picchu, Cusco och Titicacasjön. Enligt reserådet rekommenderas vaccin mot gula febern även till dessa områden sedan sommaren 2025. Bör hon trots sin ålder (över 60 år) vaccineras?

Svar: Två frågor i ett:

1) Kan man vaccinera personer över 60 år mot gula febern? Svar ja, men då risken för svåra biverkningar ökar med åldern behöver man göra en avvägning mellan risk för gula febern och risk för biverkningar. Där det finns reell risk bör man alltid vaccinera..

2) Finns det risk för gula febern i Machu Picchu, Cuzco och Titicacasjön? Det finns inte gula febern kring Titicacasjön eller i staden Cuzco. Själva ruinstaden Machu Picchu ligger också på så hög höjd att det där inte finns någon gula febern. Däremot finns det risk i de lägre områden som leder upp till Machu Picchu. Dessutom noterades det allmänt under 2025 fler fall av gula febern kring Anderna och att riskgränsen för gula febern krupit uppåt (från 2300 till 2500 m.ö.h.). Detta föranledde CDC att utöka sina rekommendationer att inkludera även Machu Picchu. Jag noterar dock att man i sina allra senaste uppdatering nu lindrat dessa rekommendationerna till att inte gälla enbart dagsturer dit. 

I det nu aktuella fallet skulle jag säga att om hon kommer att vistas i lägre områden som leder upp till Machu Picchu mer än mycket tillfälligt finns det anledning att vaccinera oavsett ålder. Om det däremot endast rör sig om en dagstur och i övrigt utanför GF-områden är det rimligt att avstå. Jag kommer att uppdatera Peru-sidan i Reserådet för att reflektera detta.

Informationen på denna sida är senast updaterad 2026-01-14.

©ProSanis Sverige AB. ProSanis bedriver även psykoterapi och konsultverksamhet inom smittskydd och internationell folkhälsa.

Fråga: Det gäller en 25-årig man. När han var 2,5 år fick han purpura fulminans efter vattkoppor. Han hade även svår bältros som 15 åring. Frågan är om han skulle gynnas av Shingrix redan nu?

Svar: Ovanligt och intressant fall. Kombinationen av purpura fulminans i samband med vattkoppor i tidig barndom och upprepade episoder av bältros i ung ålder talar starkt för att detta inte rör sig om ett normalt VZV-förlopp. Även om purpura fulminans i första hand är kopplat till koagulationsrubbningar (t.ex. protein C-brist) är det väl känt att allvarliga VZV-infektioner kan fungera som utlösande faktor hos individer med underliggande immunologisk eller hematologisk sårbarhet.

Att han redan haft bältros i tonåren och nu återigen vid 25 års ålder är i sig mycket ovanligt hos en i övrigt ung person, och talar för bristande immunologisk kontroll av latent VZV, snarare än en ”tillfällig” reaktivering. I ett sådant sammanhang är det rimligt att betrakta honom som funktionellt högriskindivid, oavsett kronologisk ålder, och det finns inga principiella hinder mot att ge Shingrix i ett sådant fall. En av de godkända indikationerna är ju ”vuxna 18 år och äldre med ökad risk för bältros”.

Vaccinet är icke-levande, har god säkerhetsprofil och ger ett starkt T-cellsmedierat immunsvar, vilket är särskilt relevant just vid upprepade reaktiveringar. I en individ med dokumenterad tidig och recidiverande bältrossjukdom framstår vaccination som både medicinskt rimlig och immunologiskt välmotiverad.

Min bedömning är därför att han sannolikt skulle ha nytta av Shingrix, förutsatt att han inte har pågående akut bältros (vaccination bör då skjutas upp tills det akuta skovet klingat av). Det kan också vara klokt att parallellt överväga om han någon gång utretts för bakomliggande immunologisk eller koagulationsrelaterad predisposition, men detta förändrar inte vaccinationsbedömningen i sig.

Informationen på denna sida är senast updaterad 2026-01-14.

©ProSanis Sverige AB. ProSanis bedriver även psykoterapi och konsultverksamhet inom smittskydd och internationell folkhälsa.

Fråga: Jag har en patient som har mätt antikroppar mot vattkoppor, Det visade sig att hon inte hade några. Dock påstår kvinnan att hennes barn har haft vattkoppor men att hon då förmodligen inte fått detta ändå. Verka ovanligt men det kan det vara så ? Kan hon ha haft sjukdommen utan att bilda antikroppar ?

Hon går nu och vaccinerar sig mot vattkoppor hos mig med Varilrix®. Nu har hon en fundering kring Bältrosvaccin. Jag har hört att man sannolikt har något mindre risk för att få bältros när man är vattkoppsvaccinerad men så klart inte helt skyddad. Enligt information som patienten fått så blir inte viruset lagrade i nervtrådarna ”lika djupt” vid vaccination som vid genomgången sjukdom. Stämmer det ? och vad betyder då det inför risken att få Bältros?

Svar: Att en vuxen person saknar mätbara antikroppar mot varicella-zostervirus trots att barn i hushållet haft vattkoppor är ovanligt men fullt möjligt. Alla individer smittas inte trots nära exponering, och vissa infektioner kan vara mycket milda eller subkliniska. I sådana fall kan det humorala immunsvaret bli svagt eller med tiden sjunka under detektionsgränsen för serologiska tester, även om viss cellulär immunitet kan finnas kvar. Seronegativitet ska i klinisk praxis dock tolkas som mottaglighet, och vaccination är korrekt handläggning. Vaccination med vattkoppsvaccin hos en seronegativ vuxen ger ett gott skydd mot vattkoppor. Efter vaccination etableras, liksom efter naturlig infektion, en latent varicella-zostervirusinfektion i sensoriska ganglier, men det rör sig då om ett levande försvagat vaccinvirus.

Det är väl belagt att risken för bältros är lägre efter vattkoppsvaccination än efter genomgången naturlig vattkoppssjukdom, även om den inte är helt eliminerad. Förklaringen är att vaccinviruset replikerar betydligt mindre än vildtypvirus, vilket leder till färre latenta reservoarer och sannolikt en lägre virusbörda i nervganglierna. Formuleringen att viruset ”lagras mindre djupt i nervtrådarna” är inte strikt vetenskaplig, men den speglar ett korrekt grundresonemang: den latenta infektionen efter vaccination är mer begränsad och hålls bättre under immunologisk kontroll, framför allt genom T-cellsmedierad immunitet. Detta medför en lägre livstidsrisk för reaktivering i form av bältros.

Trots detta kan även vattkoppsvaccinerade personer senare i livet utveckla bältros. Därför kan bältrosvaccination bli aktuell enligt ålders- och riskgruppsrekommendationer. Vaccination med Shingrix är säker och effektiv även hos personer som tidigare vaccinerats mot vattkoppor, oavsett om den latenta infektionen härrör från vildtypvirus eller vaccinvirus.

Informationen på denna sida är senast updaterad 2026-01-14.

©ProSanis Sverige AB. ProSanis bedriver även psykoterapi och konsultverksamhet inom smittskydd och internationell folkhälsa.

Fråga: Person som fått Qdenga dos I oktober 2024 . Gäller ” given dos är given dos” även för detta vaccin oavsett tidsintervallet mellan doserna, dvs att det gått mer än ett år sedan dos I?

Svar: Ja det gör det.

Informationen på denna sida är senast updaterad 2026-01-14.

©ProSanis Sverige AB. ProSanis bedriver även psykoterapi och konsultverksamhet inom smittskydd och internationell folkhälsa.

Fråga: Under många länder på Reserådet står det att det cirkulerar polio nu, tex Afrika, delar av Asien osv. Det står då att man rekommenderar en extra dos mot polio om det gått mer än 5-10 år sedan grundvaccinationen (med 4 doser). 

Gäller detta BARA en 5:e dos och sedan ingen mer trots ny resa efter 5-10 år?  Gäller det ALLA resande till de länderna eller främst sådana som ska vistas nära lokalbefolkning eller vara där under lång tid? Jag pratade med en patient idag som jag rekommenderade en extra dos mot polio (pga råden som står). Men när han var på en privat vaccinationsmottagning så hade de inte alls tyckt att han behövde det. De sa något i stil med att man inte kan få polio om man fått 4 doser redan, men att man kanske skulle kunna vara bärare…? 

Svar: Fyra doser ger livslångt skydd för de allra flesta. En femte dos är för säkerhets skull i länder där man faktiskt kan bli exponerad. I vissa länder kan en nylig dos dessutom vara ett legalt krav. Så vår rekommendation står fast – särskilt som det är ett billigt och ”snällt” vaccin. Gäller alla resenärer, men givetvis extra viktigt om man kommer att exponeras för osanitära förhållanden. Med 5 doser i bagaget behövs sedan inga fler doser av medicinska skäl.

Informationen på denna sida är senast updaterad 2026-01-14.

©ProSanis Sverige AB. ProSanis bedriver även psykoterapi och konsultverksamhet inom smittskydd och internationell folkhälsa.

Fråga: Jag har en fråga gällande Gardasil 9.  Alla t om 26 års ålder skall ju erbjudas kostnadsfritt vaccin men i vårt dokument från Region Halland framkommer det inte vilket intervall och hur många doser som skall ges. Är det 3 doser, 0.2 och 6 månader eller är det endast 2 doser ? Det är väl bara skolbarnen som får 2 doser gissar jag? 

Svar: Vaccinationsschemat för Gardasil beror på ålder vid första dos. Barn erbjuds två doser HPV-vaccin med minst sex månaders intervall genom barnvaccinationsprogrammet (från årskurs 5 till och med 17 års ålder). Vuxna till och med 26 år vaccineras med två doser, med minst 6 månaders intervall, men intervallet kan med fördel vara längre. Personer som är 27 år och äldre, barn och vuxna med nedsatt immunförsvar, samt personer som lever med hiv, vaccineras med tre doser.

Informationen på denna sida är senast updaterad 2026-01-14.

©ProSanis Sverige AB. ProSanis bedriver även psykoterapi och konsultverksamhet inom smittskydd och internationell folkhälsa.

Fråga: Jag tycker att det är många som ska ut och resa nu som tagit Hepatit A, B eller A+B för ca 25-30 år sedan. Hur ska man egentligen tänka? Kan man säga att skyddet varar hela livet eller ska man rekommendera en påfyllningsdos efter 30 år? Överallt står det ju minst 30 år, men det är ju lite diffust… Hur ska vi göra tycker du?

Svar: Detta är en högaktuell och i praktiken allt vanligare frågeställning nu när många som vaccinerades mot hepatit A och B på 1990-talet har passerat 25–30 år sedan grundimmunisering. För både hepatit A- och hepatit B-vaccin finns gedigna långtidsdata som visar att skyddet hos immunkompetenta personer är mycket långvarigt. För hepatit A sträcker sig uppföljningarna över 30–40 år och immunologiska modeller talar för livslångt skydd hos majoriteten. För hepatit B finns studier med ännu längre uppföljning som visar att skyddet mot klinisk sjukdom kvarstår även när mätbara antikroppsnivåer sjunker, tack vare ett bevarat immunologiskt minne.

Formuleringen ”minst 30 år kanske livslångt” kan upplevas som diffus, men speglar att man i klinisk praxis sällan ser genombrottsinfektioner hos korrekt vaccinerade friska individer, även långt efter grundschemat. Hos en frisk person som med säkerhet fått fullständig grundvaccination finns därför inget medicinskt krav på rutinmässig påfyllnadsdos, även efter tre decennier, och det är rimligt att betrakta skyddet som i praktiken livslångt.

Samtidigt är detta inte ett absolut ställningstagande i alla situationer. Vid osäker dokumentation, tveksamhet kring om schemat verkligen fullföljts, hög och långvarig exponering under resan eller hos personer med potentiellt sämre immunsvar, exempelvis vid stigande ålder eller tidigare immunsuppression, är det fullt rimligt att erbjuda en enstaka påfyllnadsdos. Detta gäller särskilt resandegruppen där en boosterdos ofta är enklare än serologisk uppföljning och samtidigt helt ofarlig.

Informationen på denna sida är senast updaterad 2026-01-07.

©ProSanis Sverige AB. ProSanis bedriver även psykoterapi och konsultverksamhet inom smittskydd och internationell folkhälsa.

Fråga: 54 år frisk kvinna som tog första dosen dosen Qdenga den 9/12. 9-10 dagar efter det hög feber över 39 grader en natt och lite lägre ytterligare någon/några dagar. Jätteont i ryggen framför allt men även alla andra muskler. Efter det kom huvudvärk och ont i ögonen som vid hög feber. 2 veckor efter första dosen ont i knän och dagen därpå svullnade fotleder upp och riktigt ont, haltade fram, även svullna och onda fingrar. Detta gav sig nästa lika fort som det kom efter 3 dagar. Nu sedan 4-5 dagar riktig ont i armen med centrum på platsen för sprutan och svårt att lyfta upp den mer är 45 grader..värk på natten som hindrar sömnen

Svar: De symtom du beskriver är mer uttalade och långdragna än vad som är vanligt efter Qdenga, men de ligger fortfarande inom ramen för kända reaktioner på ett levande försvagat denguevaccin. Tidsförloppet med hög feber, uttalad muskel- och ryggvärk samt huvudvärk och smärta bakom ögonen cirka 9–10 dagar efter första dosen är typiskt för den period då vaccinstammen replikerar och immunsvaret aktiveras. Det är välkänt att Qdenga kan ge dengue-liknande symtom under denna fas, även om hög feber och kraftig värk är relativt ovanligt.

De övergående led- och mjukdelsbesvären med svullna fotleder och smärta i fingrar och knän som uppträdde omkring två veckor efter vaccinationen talar för en immunmedierad reaktion, liknande den som kan ses efter både dengueinfektion och vissa levande virusvacciner. Att symtomen kom snabbt, var tydligt inflammatoriska och gick över inom några dagar är i sig ett lugnande tecken och talar inte för någon bestående ledsjukdom eller infektiös komplikation.

Den senare tillkomna uttalade axelsmärtan med kraftigt inskränkt rörlighet och nattlig värk, med centrum kring injektionsstället, passar däremot sämre med en systemisk vaccinreaktion och är mer förenlig med en lokal injektionsrelaterad skada, så kallad SIRVA. Detta är en mekanisk komplikation kopplad till injektionstekniken snarare än till vaccininnehållet och utgör i sig ingen kontraindikation mot fortsatt vaccination, men kan behöva bedömas kliniskt om besvären kvarstår.

Sammantaget är detta alltså inte en “normal” eller vanlig reaktion, men heller inte något som i sig talar för farlig komplikation. Reaktionerna är biologiskt rimliga och kända, om än ovanliga. I vilket fall som helst bör de anmälas som möjlig biverkan.

Andra dosen Qdenga är inte formellt kontraindicerad, men bör övervägas med försiktighet. Det är rimligt att avvakta tills samtliga symtom har klingat av och att väga nyttan av fullgott skydd mot risken för en liknande reaktion igen. Vid beslut om dos 2 bör man säkerställa korrekt injektionsteknik, gärna i andra armen, och vara medveten om att systemiska symtom åter kan uppträda cirka 1–2 veckor efter vaccinationen.

Informationen på denna sida är senast updaterad 2026-01-07.

©ProSanis Sverige AB. ProSanis bedriver även psykoterapi och konsultverksamhet inom smittskydd och internationell folkhälsa.

Fråga: 56-årig man som reser mycket i jobbet. Kommer att vistas i Asien, Afrika och Sydamerika i områden med dengue. I botten RA som behandlas med JAK-hämmare och 10 mg prednisolon dagligen. Tidigare haft metotrexat som är avslutat för 1 år sedan. Hur ska man tänka med Qdenga till denna patient med tanke på immunsuppressionen?

Svar: Prednisolondosen är så låg att den ite är avgörande för ställningstagandet, men vaccination med levande försvagat vaccin är i princip kontraindicerat under pågående användning av JAK-hämmare. Vid ev vaccination ska JAK-hämmaren vara utsatt minst 1 vecka före och 4 veckor efter vaccination:

 https://riktlinjer.svenskreumatologi.se/riktlinjer-och-rekommendationer/vaccination-av-patienter-med-inflammatoriska-reumatiska-sjukdomar/

I detta fall får man väga risken för dengue (främst hur ofta han åker och till vilka länder) mot ev försämring av hans grundsjukdom vid tillfällig utsättning.

Informationen på denna sida är senast updaterad 2026-01-14.

©ProSanis Sverige AB. ProSanis bedriver även psykoterapi och konsultverksamhet inom smittskydd och internationell folkhälsa.