Reserådet – Svar igår

Fråga: Det gäller en tonåring som i sommar ska åka på 1 veckas Jamboree i Sverige. Det är ett stort läger med 17.000 deltagare från 30 länder (ca 10% av deltagarna är utlands-scouter). Det har ju tidigare varit utbrott av meningokocker på stora internationella jamboreen (tex det i japan för några år sedan). Och nu har det ju spridits meningokocker även i England. Men hur ser risken ut när lägret är i Sverige med endast 10% utländska scouter? Bör man vaccinera barnet mot meningokocker, eller är det onödigt? Och i så fall med vilket vaccin?

Svar: Jag skulle tänka så här. Vid ett stort internationellt läger, även i Sverige, finns en teoretisk risk för introduktion av olika meningokockstammar via utländska deltagare. I kombination med täta sociala kontakter kan detta motivera en generös individuell bedömning, även om risken för invasiv sjukdom är lägre än i många andra liknande situationer, med den relativt korta lägertiden och med endast 10% utländska deltagare.

Mot den bakgrunden är det rimligt att överväga vaccination efter en individuell bedömning. Detta gäller särskilt ungdomar som deltar i miljöer med nära kontakt med utländska deltagare (boende, sociala aktiviteter) och i ett lite längre perspektiv kan komma att vistas i kända riskmiljöer, såsom studier utomlands eller arbete i internationella miljöer med mycket social interaktion.

Om man väljer att vaccinera är konjugerat ACWY-vaccin, det mest naturliga förstahandsvalet, eftersom det täcker flera epidemiologiskt relevanta serogrupper och dessutom har viss effekt på bärarskap. Vaccination mot grupp B kan också övervägas, men är riskmässigt inte lika självklart.

Fråga: Har två frågor om Gardasil. 1) 29 årig kvinna fyller 30 i maj 2026 tog endast 1 Gardasil hur forsätter hon? 2) 42 årig kvinna tagit dos 1 mars 2026 hur forsätter hon?

Svar: Båda kvinnorna är över 27 år och ska därför enligt Folkhälsomyndigheten fullfölja med tredosschema. Den givna dosen räknas som dos 1, och de fortsätter med dos 2 tidigast 2 månader efter första dosen samt dos 3 minst 6 månader efter första dosen.

Fråga: Vi har fått en fråga ang en kvinna född 1980 som fick dengue-feber förra hösten under en resa i Kenya. Hon reser gärna till Afrika. Är tidigare stamcellstransplanterad och omvaccinerad efter det. Nu har hon fått myelom och ska starta upp behandling om 8 veckor. Har en önskan att ta Qdenga med tanke på framtiden. Hon hinner endast en dos och vi vet inte hur det blir framöver med tanke på hennes sjukdom. 

Jag vet inte hur vi ska råda henne. Spontant känner jag att det är lika bra att avvakta och se tiden an och anpassa resmålen under tiden. Har du någon klok synpunkt på detta

Svar: Jag håller med om din tvekan och skulle formulera rådet utifrån detta. Åtta veckor till behandlingsstart är i sig inte ett avgörande hinder för vaccination med Qdenga, eftersom försiktigheten med levande vaccin framför allt gäller under pågående eller nyligen genomförd immunsuppressiv behandling.

Det tyngsta argumentet är i stället att hon inte hinner fullfölja ett tvådosschema före behandlingsstart. Därmed skulle dos 2 behöva ges i ett senare sannolikt immunologiskt instabilt läge, där både immunsvar och skyddseffekt är svåra att bedöma. Eftersom dokumentationen för skydd efter endast en dos dessutom är begränsad blir den förväntade nyttan av att ge en första dos nu osäker.

Sammantaget talar detta för att avstå från vaccination i nuläget och i stället ta ny ställning när hennes behandling är genomförd och immunstatus mer stabil, och då om möjligt planera för en komplett vaccinationsserie.

Fråga: Familj ska åka till Mallorca 1v på sol/bad-semester. Barnet är vid avresan 6mån och 3v gammal. BVC har rekommenderat MPR och hänvisat till oss. MPR kan ju ges från 6 mån men vi vill ändå tänka igenom vaccination till så pass små barn. Hur hade ni resonerat i detta fallet?

Svar: Känns helt onödigt. Under årets två första månader rapporterar Spanien 72 inhemska fall av mässling varav flertalet kopplade till utbrott i Madrid och Malaga. Har inte sett några uppgifter om mässling på Mallorca i år. I det här fallet tycker jag därför inte att den minimala risken motiverar en extra vaccination – som ändå inte kan räknas in i grundskyddet.

Fråga: Hur långt efter en dengueinfektion kan man vaccinera med Qdenga inför kommande resor?

Svar: Det saknas tydliga riktlinjer för hur länge man bör vänta med vaccination med Qdenga efter genomgången denguefeber. I praktiken kan man lämpligen avvakta tills patienten är helt återställd, ofta motsvarande cirka 1–3 månader efter infektionen. 

Fråga: Tidigare har tidsintervall legat för dos 3, 2 månader efter dos 2, nu har mitt vaccinationsprogram lagt intervallet på 1 månad. Är detta korrekt? Nytt?

Svar: Reserådet följer Infektionsläkarföreningens rekommendationer. För 50+ gäller där: ”3 primingdoser med intervall 0,1, 1-3 månader (välj det kortare intervallet mellan dos 2 och dos 3 om pågående fästingsäsong). Räkna med skydd 2 veckor efter tredje dosen.”

Eftersom vi nu är i fästingsäsongens början är 1 månad rimligt.

Fråga: Vi alla vet ju fördelarna med att vaccinera barn 6-8 månader inför resa till område med hög smittrisk med vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund. Men vad är nackdelarna med att ge detta vaccin off-label i sådan ung ålder? Jag menar fine köper att antikropps nivån kanske på sikt är lägre än barn som följt BVC schemat, men det har ingen egentligen betydelse gällande skyddseffekt. Så min fråga är vad för nackdelar innebär detta i praktiken för barn i ett sådant sammanhang.

Svar: Nackdelen är att effekten p.g.a. kvarvarande maternella antikroppar kan bli lägre och vaccination så tidigt därför inte kan räknas in i BVC-programmet, så det blir en dos extra.

Fråga: Frisk kvinna 66 år som tog dos 1 encepur 2013 04 och dos 2 FSME-immun 2013 05. Några dagar efter denna andra dos fick hon ledbesvär som blev så pass besvärande att hon utreddes för bla RA. Ingen diagnos, 1 år senare var ledsmärta borta och hon har inte haft besvär sedan dess. Tror själv att detta orsakades av vaccinet men aldrig fått de bekräftat. Önskar nu skydd mot TBE eftersom hon bor på landet och får många fästingar… hur ska jag tänka? kan jag ge vaccin och vilken sort i såfall?

Svar: Den tidigare reaktionen med övergående ledbesvär efter TBE-vaccination utgör inte en egentlig kontraindikation mot fortsatt vaccination, då det inte rörde sig om en allvarlig allergisk reaktion och någon autoimmun sjukdom inte kunde verifieras. Artralgi är en känd men relativt ovanlig biverkan efter TBE-vaccin och är i regel självläkande. Det finns begränsat stöd för att sådana reaktioner skulle återkomma vid revaccination, även om evidensen är sparsam. 

Samtidigt har patienten, med hänsyn till ålder och upprepad fästingexponering, en tydlig indikation för skydd mot TBE, där nyttan sannolikt överväger risken. Det är därför rimligt att fortsätta vaccinationsserien utifrån tidigare givna doser. Då reaktionen var efter FSME-immun föreslår jag att fortsatta vaccinationer sker med Encepur, även om evidens för skillnad i biverkningsrisk är begränsad. Patienten bör informeras om en möjlig men osäker risk för återkommande ledbesvär, och det är lämpligt med klinisk uppföljning efter nästa dos innan fortsatt vaccination ges.

Om hon fortfarande har kontakt med reumatolog är det inte fel att hon också har en diskussion med denne.

Fråga: När bör man ge en boosterdos av Bexsero vid fortsatta utlandsresor/exponering efter att man tagit de första två doserna? Fortsätter man med samma intervall med nästkommande boosterdoser?

Svar: Det finns inte några rutinmässiga rekommendationer om upprepade boosterdoser för vanliga resor, men man skulle kunna tänka så här baserat på de studier som är gjorda.

Vid enstaka resor räcker det i de flesta fall med den initiala grundvaccinationen med två doser Bexsero. Om man gör återkommande resor inom 1–2 år efter vaccinationen behövs vanligtvis inte heller någon ytterligare dos, eftersom skyddet fortfarande anses tillräckligt under denna period. 

Om det har gått mer än ett år sedan grundvaccinationen och man planerar nya resor till områden med ökad risk, kan det vara aktuellt att överväga en boosterdos. utifrån en individuellt riskbedömning. För personer som har en mer långvarig eller återkommande exponering över flera år, till exempel vid regelbundna resor till högendemiska områden, rekommenderas av vissa att man därefter följer ett boosterschema med upprepade doser ungefär vartannat till vart tredje år så länge risken kvarstår.

Fråga: En fråga vad gäller HPV vaccin. Er dosering: Barn i åldern 9-26 år vaccineras med två doser, med minst sex månaders mellanrum. Enligt FASS Individer som är 15 år och äldre vid det första injektionstillfället Gardasil 9 ska ges enligt ett tre-dos-schema (0, 2, 6 månader).

Svar: FASS-doseringen utgår från de studier som ligger till grund för godkännandet och tar inte hänsyn till de senare studier och erfarenheter som ligger till grund för svensk praxis. Reserådet följer här Folkhälsomyndighetens rekommendationer, som grundar sig på att två-dos-schema i dessa åldrar visat sig vara tillräckligt.

Fråga: Pojke född 2013 som ska påbörja med Havrix-vaccinering. Står på Acarizax sedan höst 2024 och Grazax sedan sedan nov 2025. Tar tabletterna med 5 min mellanrum i hop med anithistamin. Har tidigare vaccinerat enl BHV program samt även TBE vaccinerad x 6 senaste dos juni 2024. Har inte vaccinerat sig efter start med hyposensibilisering med tabletter. Finns det några kontraindikationer på att vaccinera i samband med hyposensibiliseringen?

Svar: Jag kan inte se några studier rörande negativ interaktion mellan vaccin och preparat för sublingual hyposensibilisering (ej heller nämnt i FASS). Enda observandum är att vid samtidig administrering kan det vara svårt att särskilja eventuella biverkningar. I det här fallet har ju dock pojken redan medicinerat en längre tid så ev. sammanblandning av biverkningar känns mindre problematiskt.

Fråga: Kvinna född 1986 Twinrix x 2 2005, nu fått sin 3.e dos (21 år senare) Hur ska vi tänka kring långtidsskyddet mot Hepatit A och Hepatit B när det gått så många år emellan dos 2 och 3? Vad gäller?

Svar: För Twinrix gäller principen ”en dos är alltid en dos” och under förutsättning att kvinnan är immunfrisk så har hon nu ett mycket långvarigt skydd på samma sätt som om hon fått sina doser med normalt intervall.

Fråga: Jag har läst på om de nya rekommendationerna för TBE vaccinering. Men jag tycker det är svårt när det står lite olika, jag har bestämt mig för att vi ska luta oss mot SILFs rek. Jag har en kvinna med ulcerös colit, hon tar Humira , Imurel och Asacol. Hon har tagit 5 doser av TBE vaccin o undrar nu om det verkligen stämmer att hon bara behöver fylla på vart 5 år istället för vart 3:e?

Svar: Ja det stämmer. Enligt SILF-rekommendationerna som Reserådet följer så räcker det med vart 5:e år för immunsupprimerade vuxna som fått minst 5 doser. Om hon hade fått minst fyra doser innan fyllda 50 år och varit immunfrisk hade det räckt med vart 10:e år.

Fråga: Vi undrar över extra doser när man har personer som börjat med TBE-vaccination efter 50 års ålder och behöver ta en extrados.
Exempel 1: Tagit tre doser för tre år sedan. Ska nu ta dos fyra och ska ha en booster om två månader. Går det att ta den dosen efter en månad inför säsong eller bör det gå två månader för bästa skydd?
Exempel 2: De som tagit två doser förra året. Ska ta dos tre och en till dos om 2 månader. Går det att ta den dosen efter en månad inför säsong eller bör det gå två månader för bästa skydd?

Svar: Reserådet följer riktlinjerna utarbetade av Svenska Infektionsläkarföreningen och publicerade i juli 2025, vilka skiljer sig från rekommendationerna i FASS. Följande gäller för Immunsupprimerade vuxna och barn från 1 års ålder samt immunfriska personer till vilka ingen eller endast 1 vaccindos hinns med före 50 års ålder:

• 3 primingdoser med intervall 0, 1, 1-3 månader (välj det kortare intervallet mellan dos 2 och dos 3 om pågående fästingsäsong). Räkna med skydd 2 veckor efter tredje dosen.
• Dos 4 (första boosterdos) 5-12 månader senare men före säsongsstart (mars) eller så tidigt som möjligt om redan säsong.
• Dos 5 (andra boosterdos) 3 år senare men före säsongsstart (mars) eller så tidigt som möjligt om redan säsong.
• Därefter boosterdos vart femte år, till alla som fått minst 5 doser tidigare, oavsett intervall mellan tidigare doser.

I ditt första exempel, där en person redan har fått tre doser för tre år sedan, betraktas grundimmuniseringen som genomförd. Nästa steg är därför att ge dos 4 (första boosterdosen) nu, följt av dos 5 efter tre år, och därefter ny booster vart femte år. Det finns ingen indikation att lägga in någon ytterligare dos efter 1–2 månader i detta läge.
I ditt andra exempel, där en person endast fått två doser, saknas däremot den tredje primingdosen. Den ska ges snarast möjligt och utgör då avslutningen av grundimmuniseringen. Därefter ges dos 4 efter 5–12 månader (gärna i god tid inför nästa fästingsäsong. Inte heller här finns något stöd för att lägga in en extra dos efter 1–2 månader utöver dos 3.

Fråga: Är det lämpligt att ge Qdenga inför 3 veckors resa till personer 70år som ska resa runt i Sydamerika? De ska bland annat till Galapagosöarna, rundresa i Amazonas, Machu Piccuh och avsluta i Rio.

Svar: Infektionsläkarföreningens vaccinationsgrupp kom i januari ut med nya rekommendationer: https://infektion.net/wp-content/uploads/2026/01/rekommendationqdengajanuari26.pdf

Reserådet har nu anpassat sina rekommendationer för att något mer harmonisera även om vi inte är riktigt lika strikta: https://resemedicin.se/reseradet/sjukdomar-och-vacciner/dengue/#indikationer

Med tanke på ålder och reslängd platsar dina resenärer dock inte för vaccination enligt någon av dessa riktlinjer – i synnerhet om de tidigare inte haft dengue. Reserådets gräns för äldre med tidigare dengue är resa >3-4 veckor. Men som alltid får man i slutändan göra en individuell avvägning i det enskilda fallet.

Fråga: Man 53 år kommer till oss efter tillbud, där han fått saliv från annan person i munnen. Inga prover har kunnat tagits på indexpersonen. Har tagit tre doser Hepatit B 2019, titerkontroll visar nu <10 IU/L. Får således boosterdos. Hur ska vi tänka framöver? Bör man påbörja ny grunddosering eller kan man avvakta för ny titerkontroll om 1 månad och utgå från det?!

Svar: Uppgiften “saliv i munnen” är i sig svår att riskbedöma – ren saliv, som vid en vanlig kyss, innebär i praktiken ingen smittrisk för hepatit B. Det som skulle kunna ändra bedömningen är om det funnits blodinslag eller slemhinneskada, och om det rimligen kan antas att personen ifråga skulle vara smittad. Du säger inte heller om er patient arbetar inom sjukvård eller annat riskutsatt arbete.

När det gäller vaccinationen är handläggningen mer klar. Personen är tidigare fullvaccinerad och den givna boosterdosen är korrekt. Vid en uppföljning är då nästa steg är att ta anti-HBs efter cirka 4–8 veckor. Om nivån då är ≥10 IU/L föreligger ett anamnestiskt svar och inget ytterligare behöver göras. Om nivån fortfarande är <10 får man överväga ytterligare doser och förnyad titerkontroll, utifrån en allmän riskbedömning.

Fråga: Har en frisk kvinna 35 år, arbetar som djurvårdare. Hon har tagit 3 doser Verorab 2022. Oklart om dos 4 togs efter 1 år. Hon undrar nu hur hon ska fylla på. Räcker det om hon tar en dos nu och sedan booster vart 5:e år?

Svar: Ja, en dos nu (ev med titerkontroll efter riskbedömning) och sedan ny vaccination eller titerkontroll om 5 år.

Fråga: Har en ung man förr år 2000 i Kambodja som undrar om han kan ha fått mässling vaccin i sitt hemland. Han flyttade till Sverige år 2015. Var hittar man information om landets vaccinationsprogram?

Svar: En person född i Kambodja år 2000 kan ha fått mässlingsvaccin, men täckningen var varierande och man kan inte utgå från fullvaccination. Om vaccinationsstatus är oklar rekommenderas två doser MPR-vaccin med allra minst 4 veckors (gärna längre) intervall. Information om nationella vaccinationsprogram och täckningsgrad finns främst via WHO:s databaser och landsprofiler: https://immunizationdata.who.int

Fråga: Det gäller en person som nu är 57 år och som erhållit 2 doser TBE-vaccin med 1 månads mellanrum med TBE vaccin för 10 år sedan. Kan vi räkna de två doserna som 2 givna doser och ge dos III nu samt dos IV om 3 år?
Eller ska vi ge dos IV mycket tidigare, och när i sådana fall? På Reserådet står ju om jag tolkar rätt, att ”börja om” bara gäller för de som endast fått 1 dos före 50 år.
Att jag frågar är att jag har tills nu följt Reserådets rekommendation från ett bildspel på er kurs. Där stod det ”Vad gäller för de som nu är över 50 år och inte har fått 4 doser som grundvaccinering? Svar: komplettera med ytterligare en extrados inför nästa säsong.”

I mitt fall skulle jag med den gamla rekommendationen ha gett dos III nu när patienten som är 57 år nu äntligen dyker upp) och sen gett dos IV inför säsongen 2027.
Men det kanske inte längre gäller?

Svar: Svenska infektionsläkarföreningens riktlinje för TBE-vaccination från september 2025, som Reserådet ansluter sig till, anger att immunfriska personer som hinner få minst två doser före 50 års ålder följer schemat med två primingdoser, därefter dos 3 (5-12 månader senare) och sedan dos 4 tre år senare. Vid förlängt intervall behöver man inte börja om

I det här fallet fick personen två doser med en månads mellanrum redan för 10 år sedan, alltså före 50 års ålder. Dessa två doser kan därför räknas. Praktiskt innebär det att man ger dos 3 nu och därefter dos 4 om 3 år och sedan booster vart 5:e år.

Den tidigare formuleringen om att komplettera med en extra dos inför nästa säsong avsåg ett äldre sätt att resonera, men utifrån den aktuella och förenklade SILF-riktlinjen är det alltså dos 3 nu och dos 4 om 3 år som gäller i detta fall. 

Se: https://infektion.net/wp-content/uploads/2025/09/tbe-vacc-riktlinjer-slutversion-250920.docx.pdf

Fråga: Undrar över vattkoppsvaccin. Pojke som pga svåra atopiska eksem fick sin första vattkoppsspruta vis 11 mån ålder. Dos 2 gavs 10 månader senare. Nu har det gått drygt 5 år, behöver han någon påfyllning med tanke på att han var yngre än 1 år vid första dosen?

Svar: Nej, jag tycker inte att någon extra dos behövs här. Båda vaccinerna kan ges i två doser från 9 månaders ålder. Eftersom han dessutom fick dos 2 tio månader senare, klart över minimiintervallet på 3 månader, får han bedömas som fullvaccinerad. Det finns därför inget tydligt skäl till påfyllning nu enbart för att första dosen gavs före 12 månaders ålder.

Fråga: En 7 månaders bebis med engelsk pappa ska vara i England i 3 veckor. Familjen kommer att åka tåg ca. 2,5 timmar från Kent till Cambridge. De åker den 21/4. Tycker du att det är lämpligt att ge en dos Bexsero? Barnet hinner inte att ta 2 doser. Mamman är orolig att det kan vara risk för smitta på tåget.

Svar: En enstaka dos Bexsero kan vara rimlig att överväga, men inte främst på grund av tågresan i sig. Smitta med meningokocker kräver vanligen nära och relativt långvarig kontakt med sekret från näsa/svalg, till exempel inom hushåll eller mycket nära social kontakt. En 2,5 timmars tågresa innebär därför i sig sannolikt mycket låg smittrisk.

Det som talar för vaccination är snarare barnets ålder och ev. framtida vistelser i England. Spädbarn och barn under 2 år har högst risk för invasiv meningokocksjukdom, och i England orsakas majoriteten av fallen i denna åldersgrupp av grupp B. UKHSA anger att risken totalt sett är låg, men att incidensen är högst hos barn under 2 år. 

En enda dos 1 månad före avresa ger inte ett fullgott skydd, men kan ändå möjligen ge visst partiellt skydd. I Storbritannien har man sedan 1 juli 2025 tidigarelagt MenB-schemat så att doserna nu ges vid 8 och 12 veckor, just eftersom många fall inträffar i tidig ålder. 

Praktiskt skulle jag därför säga att det är medicinskt försvarbart att ge en dos Bexsero inför resan om föräldrarna önskar minska risken något, särskilt eftersom barnet ska vistas i England där MenB fortfarande cirkulerar och där vaccinet ingår i barnprogrammet. Däremot bör man vara tydlig med att detta inte är en åtgärd mot någon specifik “tågrisk”, och att en ensam dos i detta fall är att betrakta mer som en påbörjad serie än för att ge ett nämnvärt skydd under denna resa..

Fråga: Gällande meningokocker och Storbritanninen. Har en mor som ringde in, de ska åka till Storbritanninen 9 april och hon önskade ge sina söner 9 och 12 år vaccin mot gupp B pga oro för smittspridning. De är friska. Dock kommer de inte hinna med dos 2 innan de åker eftersom det är mindre än 1 mån dit. Dessutom bör väl 9 åringen vänta 2 mån för dos 2. 

Ger 1 dos Bexsero något skydd alls eller är det onödigt att ta? Kan det vara bra att ta 1 dos Nimenrix eller är det onödigt för en resa på 2 veckor? Jag tänker generellt att de får följa utvecklingen och undvika områden där smittspridning pågår.

Svar: Jag tycker inte att man rutinmässigt behöver ge vare sig Bexsero eller Nimenrix till två friska pojkar på 9 och 12 år inför en två veckors resa till Storbritannien. Mammans oro är ändå begriplig mot bakgrund av MenB-utbrottet i Kent. Samtidigt är den individuella risken fortfarande extremt låg, särskilt för friska barn i dessa åldrar.

En dos Bexsero kan möjligen ge viss immunologisk respons, men för barn från 2 års ålder bygger schemat på två doser med minst en månads intervall. Därför är det högst osäkert om en ensam dos strax före avresa ger något nämnvärt skydd alls. En dos Nimenrix är inte särskilt relevant här, eftersom vaccinet inte skyddar mot grupp B.

Fråga: Det gäller en flicka född 2013 och uppvuxen i Storbritannien. Fick Bexsero 2 doser med en månad emellan 2013. 2023 fick hon en boosterdos av oss. Mamman är orolig och vill gärna att dottern får ytterligare en boosterdos. Vad anser du?

Svar: Jag skulle inte rekommendera ytterligare en dos i den situationen. Hon fick två doser som spädbarn och dessutom en boosterdos 2023, vilket redan ger ett förstärkt skydd. Det finns inga etablerade rekommendationer om upprepade extra boosterdoser till i övrigt friska barn som redan vaccinerats mot MenB, och den generella risken för invasiv meningokocksjukdom är dessutom betydligt lägre i denna ålder än under spädbarnstiden. Därför bedöms en ny dos nu sannolikt ge mycket liten praktisk tilläggsnytta, om hon inte har någon särskild medicinsk riskfaktor eller speciell exponeringssituation.

Fråga: Föräldrar önskar vaccinera 1,5-åring mot varicella. Det finns även en 4 veckor gammal bebis i familjen. Behöver jag ha betänkligheter på grund av bebisen? Risk för sjukdom hos bebisen av vaccinstammen om det vaccinerade barnet får hudlesioner?

Svar: Risken för att vaccinviruset ska överföras till spädbarnet är mycket låg. Smittöverföring har i princip bara beskrivits i de sällsynta fall där det vaccinerade barnet utvecklar ett varicella-liknande utslag efter vaccination, och utan sådana hudlesioner anses ingen smittsamhet föreligga. Även när överföring rapporterats har infektionen hos mottagaren oftast varit mild. I praktiken innebär detta att vaccination kan genomföras utan särskilda betänkligheter, men föräldrar bör informeras om att om det vaccinerade barnet skulle få blåsor bör man tillfälligt undvika nära hudkontakt med den nyfödda och ha god handhygien.

Fråga: Ett barn 10 månader fullt fisk, ska ut och resa och föräldrar önskar skydd mot meningokocker, Nimenrix och Bexsero, men barnet hinner bara med en första dos före resa. Min fråga är om barnet får något skydd efter första dosen, med dessa vacciner?

Svar: För Nimenrix (MenACWY-konjugatvaccin) utvecklas baktericida antikroppar redan efter en dos, och detta ger sannolikt ett kliniskt relevant skydd mot serogrupperna A, C, W och Y inom några veckor. 
 
För Bexsero (MenB proteinvaccin) är situationen annorlunda. Vaccinet kräver minst två doser för att ge ett tillförlitligt skydd, och efter en enstaka dos är immunsvaret ofta otillräckligt och varierande. En enstaka dos Bexsero bör därför inte betraktas som skyddande, utan främst som en påbörjad vaccinationsserie.

Fråga: Fråga om övre åldergräns för vaccination meningokocker typ B. I FASS står det forskning inte finns för 50+ men på Reserådet står det 65+? Vilken kan vi använda?

Svar: Det finns mycket få studiedata för personer äldre än 50 år, därav FASS-texten. Däremot kan man med viss rimlighet extrapolera data upp till 65 år, men därefter blir det mycket skakigt. Rent generellt är risken för invasiv meningokockinfektion låg (men inte obefintlig) hos äldre (flest fall bland små barn och ungdomar). Sannolikt därför man inte har inkluderat denna grupp i de studier som ligger till grund för godkännandet.

Fråga: Ett barn på 9 månader ska med föräldrarna till Spanien, Malaga i en vecka, åker som turister den 9 april med boende i egen lägenhet. Frågan är hur stor risken är för barnet att få mässlingen? Familjen planerar även att åka till Thailand i höst. Min tanke är att det kan vara bättre att vänta med att ta MMR när barnet fyllt 1 år och då få ett bättre skydd mot mässlingen inför Thailandsresan. Tänker jag rätt här?

Svar: Ja, jag tycker du tänker rätt. Vid en veckas turistresa till Málaga är risken för exponering för mässling generellt mycket låg. För ett annars friskt barn på 9 månader finns därför ingen indikation att tidigarelägga MPR enbart inför denna resa.

MPR kan ges från 9 månaders ålder vid ökad risk för mässlingsexponering, men immunsvaret blir i genomsnitt sämre än efter vaccination vid ≥12 månaders ålder, delvis på grund av kvarvarande maternella antikroppar. Den dosen räknas därför inte in i det ordinarie tvådosschemat. Mot den bakgrunden är det rimligt att avstå vaccination nu och i stället ge första MPR-dosen när barnet fyllt 12 månader, vilket ger ett mer robust skydd inför den planerade resan till Thailand i höst.

Fråga: Barn som fyller 2år i slutet av mars. Ska resa till Somalia en vecka senare och under 3 månader bo med släkt i huvudstaden Mogadishu. Vilka vaccin skulle ni rekommendera?

Svar: Detta är potentiellt en högriskresa, beroende på i vilken miljö man kommer att vistas i. Ett barn som fyller 2 år strax före avresa och ska vistas tre månader i Somalia, med boende hos släkt i Mogadishu, bör betraktas som långtidsresenär med lokal exponering. Det viktigaste är först att säkerställa att hela barnvaccinationsprogrammet är komplett för åldern, inklusive riskgrupps-BCG.

Utöver detta föreslår jag vaccination mot hepatit A, tyfoidfeber (Typhim-Vi®), Dukoral® och ev. vaccin mot meningokocker (ACWY). Hade barnet varit lite äldre och lekt på egen hand hade jag också övervägt vaccin mot rabies. 

Viktigt att också planera för malariaprofylax och konsekvent myggskydd under vistelsen. Gula febern förekommer i landet, men Mogadishu bedöms som mycket låg risk, så gott myggskydd anses tillräckligt.

Fråga: Hur lång tid ska det gå mellan Prevenar 20 och Capvaxive, för att få effekt?

Svar: Det finns i dag inga studier eller rekommendationer som visar någon tydlig klinisk nytta av att ge Capvaxive efter Prevenar 20. Det finns därför inte heller någon etablerad rekommendation om intervall. Om man ändå av någon anledning skulle ge PCV21 efter PCV20 skulle man analogt med andra pneumokockkonjugatvacciner resonera att minst cirka ett år bör ha passerat.

Resonemang kring detta dosintervall är baserat på studier där Prevenar 20 givits till personer som tidigare vaccinerats med Prevenar 13. Dessa studier (framför allt hos vuxna ≥65 år) visar att PCV20 ger ett gott immunsvar mot de sju ytterligare serotyper som finns i PCV20 men inte i PCV13, samtidigt som responsen mot de gemensamma serotyperna kvarstår. I dessa studier gavs PCV20 vanligtvis minst 6–12 månader efter PCV13.

Fråga: Kvinna född 1972 som fått en dos MPR och en dos enbart mässlingvaccin som barn enligt vaccinationskort. Kommer idag och undrar om hon behöver fylla på MPR med en dos till. Vi blev osäkra. Vad säger ni?

Svar: Inte fel att ge ytterligare en dos MPR, men det är inte heller prioriterat. Hon har sannolikt ett livslångt skydd mot mässling eftersom hon fått två mässlingsinnehållande vaccindoser. När det gäller röda hund är hon i praktiken förbi åldern där vaccination främst är motiverad ur graviditetsperspektiv. Risken att i denna ålder insjukna i påssjuka eller röda hund efter en tidigare MPR-dos får dessutom betraktas som låg, även om den inte är helt utesluten.

Fråga: Vi har en fråga angående ovaccinerad vuxen och dos 2 mässlings vaccin. Vår region har tidigare förordat nr 2 efter 5 år. Nu rekommenderas 1 år medan andra regioner fortfarande rek dos 2 efter 5 år. Vilket rekomenderar ni?

Svar: För en ovaccinerad vuxen finns ingen anledning att vänta flera år mellan doserna. Två doser M-M-RVAXPRO eller Priorix till vuxna ska ges med allra minst 4 veckors intervall. Detta intervall är minimalt tillräckligt för att dos två ska anses fungera som kompletterande immunisering hos dem som inte svarat på första dosen, men ingen immunologisk nackdel att vänta längre än så om det inte finns en epidemiologisk anledning att få ett så snabbt skydd som möjligt.

När man historiskt har angett längre intervall, exempelvis flera år eller upp till 5 år, beror det främst på hur vaccinationerna har organiserats i barnvaccinationsprogrammet – inte på immunologiska skäl. För vuxna som saknar skydd är det därför rimligt att ge dos två tidigare, alternativt vid nästa praktiska tillfälle, efter minst några månader, särskilt om man annars riskerar att dos 2 glöms bort.

Att vänta så länge som 1–5 år ger ingen dokumenterad fördel och innebär bara att individen under längre tid saknar optimalt skydd, även om det är liten risk att insjukna under denna tid. Programmatiskt är alltså 1 år att föredra framför 5 år i mitt tycke.

Fråga: Familj med som planerar Thailands vistelse, både fastland samt öar och vara där i ca 1 månad. Ska åka när dottern är 1 år och 1 månad. Tänker tidigarelägga MPR vid 1 års men önskar även tilläggs vaccinera med Havrix, hur ska man tänka med planeringen kring dessa? Samt ev japansk encefalit, tyfoid? 

Svar: MPR givet från ett års ålder räknas in som dos 1 i programmet. Havrix kan också påbörjas vid denna ålder utan att extrados är nödvändig. Vaccinerna kan ges samtidigt eller helt oberoende av varandra. Vid denna resa får man betrakta risken som mycket låg för båda dessa sjukdomar.

Beroende på hur mycket landsbygdsvistelse kan man också överväga vaccin mot japansk encefalit. För en typisk turistresa på en månad där man främst vistas i städer och på turistorter räcker i regel myggskydd (viktigt också med tanke på dengue). Risken för tyfoidfeber är också mycket låg och det finns inte något vaccin som är registrerat för så låg ålder.

Fråga: Är något av TBE-vaccinerna bättre än det andra? FSME eller Encepur?

Svar: Nej – det är mer en fråga om vilket vaccin som upphandlats.

Fråga: Vi har nu alltfler utlandsfödda som kommer för ställningstagande till vaccination inför resor.  I detta fall en vuxen kvinna född i Kina. Hon har ingen aning om vad hon fått som barn och har inte vaccinerats som vuxen. I hennes fall gäller det korta resor (någon vecka) till Indien, stadsmiljö. 

I den information jag kan hitta satte man igång barnvaccinationsprogram 1978 och således fick många mässling, polio, stelkramp, kikhosta men tydligen inte röda hund och påssjuka.  Å andra sidan kan man ju inte vara säker på att hon tagit vaccin. 
Hur bör man göra i detta fall. Lita på att hon fått det som står i programmet och ge boostrix polio, starta upp twinrix och starta upp MPR vaccination?

Svar: Vid osäkerhet är det alltid säkrast att utgå från att vaccin inte givits. Därför inte fel att förutom övrigt grundskydd även börja om med 2 doser MPR med minst 4 veckors (gärna längre) intervall.

Fråga: Vi har en snabb fråga om en tjej som fick 1dos av Ambirix när hon var 15år. Hon ska komma idag och har hunnit bli 22år. Vi tänkte ge henne Twinrix dos 1 och sedan boka in dos 2 om ca 4 veckor. Kan man sedan tänka att hon är färdigvaccinerad mot Hepatit A och B? Eller hur lägger vi upp schemat?

Svar: Ambirix® är identiskt med Twinrix® Vuxen (men avsett för 2-dosschema för barn <15 år). I hennes fall blir då dosen igår dos 2 enligt vuxenschema, och dos 3 ges då först om 5 månader. Sen har hon fullgott grundskydd.

Frågor: Hur många samtidiga vaccinationer kan ges vid ett och samma tillfälle? Vilka vaccin kan ges samtidigt eller ej, och med vilket intervall behöver de ges i? Behöver vi skapa intervall mellan olika specifika vaccin av någon anledning? (Du har tidigare nämnt 4-veckorsregeln gällande levande vaccin). Finns det vaccin man inte bör ge vid samma tillfälle?

Svar: I princip finns det inte någon begränsning för hur många vacciner som kan ges vid samma tillfälle. Kroppen klarar av att hantera en stor mängd antigen samtidigt, och vid en naturlig bakterieinfektion konfronteras man med många fler olika antigena epitoper än vad man skulle kunna tänka sig vid ett enda vaccinationstillfälle för en vuxen. Äldre helcellsvacciner, såsom det tidigare kikhostevaccinet, innehöll tusentals antigener och spädbarn som vaccineras vid vid 3 och 5 månaders ålder får närmare 30 olika antigen: Prevenar 20 (20 antigen) + Hexyon (6 antigen) + RotaTeq. Nackdelarna med flera samtidiga vacciner hos vuxna kan dels vara mer lokala biverkningar, inte minst om man ger flera reaktogena vacciner, särskilt dem med aluminiumadjuvans, och dels att man vid eventuella ovanliga biverkningar har svårare att koppla till ett specifikt vaccin. Av denna anledning bör man där det är praktiskt möjligt ge nya vacciner under särskild observation ensamma eller endast med få andra vaccin.

Som princip kan man alltid ge komponent- eller avdödade vacciner tidsmässigt oberoende av levande försvagade vacciner. Om två levande vacciner inte ges vid samma tillfälle ska det dock gå minst 4 veckor mellan doserna. Bakgrunden är att ett levande vaccin inducerar en övergående, ospecifik immunaktivering som tillfälligt kan dämpa immunsvaret mot ett efterföljande levande vaccin om de ges för tätt inpå varandra.

När det gäller vacciner som ges vid flera tillfällen för långvarigt skydd är det viktigt att respektera minimiintervallet mellan doser. Om en dos ges för tidigt, det vill säga före rekommenderat minimiintervall, finns risk för ett otillräckligt immunsvar och dosen kan då behöva betraktas som ogiltig. Här brukar man prata om en ”grace period” på fyra dagar när det gäller intervall på minst en månad. Vid snabbschema ska man aldrig korta intervallet. Däremot är det sällan ett problem om det har gått för lång tid mellan två doser, det finns då ett immunologiskt minne från den förra injektionen, och även om det gått många år sedan sist så räcker detta, enligt principen ”en dos är alltid en dos”. Undantaget är TBE-vaccination till immunsupprimerade och personer äldre än 50 år som endast fått en dos. Om det gått för lång tid sedan denna dos bör man börja om från början.

Fråga: Jag har en fråga ang de nya TBE-vaccin-intervallen på Infektionsläkarföreningens hemsida. Förstår jag rätt om det är vart 10:e år så länge som man tagit 4 doser innan man fyllde 50 år, även om man numera är över 50 år och kommer för sin dos 5 och framåt? 

Det står ju så här: ”Därefter boosterdos vart femte år men boosterintervallet kan utsträckas till vart 10:e år till alla som fått minst 4 doser före 50 års ålder, oavsett intervall mellan tidigare doser.”

Att jag undrar beror bara på att rubriksättningen kan vara lite missledande.
Rubriken lyder: ”Immunfriska vuxna upp till 50 år och barn och unga från 1-års ålder”. Rubriken menar säkert vilken grupp man avser vid inledandet av vaccinationen, men jag frågar för säkerhets skull så vi tänker rätt.

Svar: Håller med om att skrivningen är oklar. Jag har kollat med gruppen och det man menat är att 10-årsintervallet gäller alla, oavsett ålder vid vaccinationstillfället, som hunnit få minst fyra doser innan fyllda 50 år. Det är också så jag tidigare tolkat skrivningen.

Fråga: En man på 33 år planerar resa till Filippinerna under 3-4 veckor i juni. Han kommer främst att bo på hotell i Manilla, men kommer att åka buss till något ställe 12 timmar från Manilla, eventuellt på öar. Han har inga resevaccinationer tidigare så vi planerar Twinrix x3 , Vivotif kapsel x 3, Dukoral om han önskar. Han borde väl ha skydd mot DiTe Booster ännu med tanke på åldern.

Svar: Han bör fortfarande ha fullgott skydd mot difteri/stelkramp, men det börjar närma sig 20 år, särskilt om han vaccinerades på hösten i åk 8. Vistelsen på landsbygden är begränsad, så japansk encefalit förefaller inte vara motiverad. I övrigt inget ytterligare i vaccinationsväg. Informera gärna om risk för rabies, att inte bada i sötvatten p.g.a. risk för schistosomiasis (snäckfeber) och vikten av gott myggskydd.

Fråga: Gällande PCV20. Om en kund tagit PCV20 och önskar ta PCV21, är det onödigt att ta för att öka skyddet eller kan det vara bra? Hur lång tid måste det gå mellan vaccinationerna i så fall?

Svar: Man ger antingen PCV20 eller PCV21 – inte båda. Om man i utvalda fall (t.ex. vid aspleni eller komplementdefekt) eftersträvar maximalt serotypsskydd är det kombinationen PCV21 (Capvaxive) och PPV23 (Pneumovax), som ger bredast möjliga serotypstäckning. , PPV23 ges då tidigast 2 månader efter PCV21.

Fråga: En 50-årig kvinna från Iran som ska jobba inom vården och behöver skydd mot mässling. Hon vet att hon fått MPR-vaccin som liten, men hon vet inte hur många doser. När jag går in på WHO, https://immunizationdata.who.int/dashboard/regions/eastern-mediterranean-region/IRN så verkar det som att man före 1999 bara gav en dos Mässlingsvaccin. Jag tänker att min patient gynnas av en dos priorix. Vad tänker du? Ingen dos, en dos eller till och med två doser till?

Svar: Utifrån WHO-data kan man nog utgå från att hon inte fått någon andra dos. Om hon är helt säker på att hon fått en dos MPR som barn så räcker det med påfyllnadsdos, men vid minsta osäkerhet tycker jag att man kan börja om och ge två doser Priorix.

Fråga: Har en fråga om en man 81 år som vi vaccinerat med Shingrix två doser. Inte fått några lokala eller allmänna reaktioner alls på detta, men 1 vecka efter dos 2 fick han plötsligt utslag på vä arm (samma arm där vaccin administrerats), som har karaktär av bältrosutslag dvs blåsor i kluster på rodnad botten. Har 4-5 lite större lesioner med blåsor och många mindre röda fläckar utan blåsor. Utbredningen sträcker sig från överarmen ner till handleden främst anteriort. Ingen klåda men lite smärta. 
Kan detta röra sig om bältros, om han inte hunnit få tillräckligt skydd efter dessa doser eller om kan det vara en biverkan av vaccinet med hudutslag?

Svar: Det du beskriver låter kliniskt mer förenligt med en faktisk bältrosr än med en vaccinrelaterad hudreaktion. Blåsor i kluster på rodnad botten tillsammans med smärta och en utbredning längs armen talar för bältros, särskilt om utslagen följer ett dermatom. Shingrix är ett rekombinant subenhetsvaccin och innehåller inget levande virus, vilket innebär att vaccinet inte kan orsaka bältros. Däremot uppnås inte full skyddseffekt omedelbart efter vaccination; immuniteten mognar under veckorna efter dos 2. Hos en 81-åring är det därför fullt möjligt att en reaktivering av latent varicella-zostervirus inträffar kort efter vaccination, sannolikt som ett tidsmässigt sammanträffande snarare än en biverkan.

Fråga: En ung man hör av sig till oss då han med största sannolikhet blivit smittad av vattkoppor. Den smittade, som bor i samma hushåll, insjuknade för sju dagar sedan med feber, ont i kroppen och koppor. Det är väl meningslöst att ge vaccin nu? Eftersom vattkoppsvaccin är ett levande vaccin lär det ju inte ge ngn effekt förrän efter tidigast två veckor, eller…?

Svar: Du har helt rätt – han hörde av sig för sent. Som postexpositionsprofylax bör man helst bli vaccinerad inom 72 timmar, med möjligen viss effekt upp till 5 dygn. Sju dygn senare är det inte någon mening.

Fråga: Ang Pneumococc vaccinet: Skall vi inte ge Pneumovax nu till 65+ och riskgrupper med påfyllnad vart 5 e år? Skall Prevanar 20 vara ett gratis vaccin för den patientgruppen istället ?

Svar: Pneumovax ingår inte längre i Folkhälsomyndighetens rekommendationer för pneumokockvaccination till äldre, utan till denna grupp rekommenderas nu PCV 20 (Prevenar 20) eller PCV 21 (Capvaxive). Av dessa har Capvaxive en serotypskomposition som är bättre avpassat för äldre. Rekommenderas från 65 års ålder och är gratis enligt nationellt program från 75 års ålder.

Fråga: En tjej på 24 år avser resa till Sydafrika på två veckor i mitten av april.
Kommer att bo i lägenhet i Kapstaden med en kompis. Planerar en dagsutflykt med hajk på vandringsleder runt Kapstaden samt dagstur med safari i nationalpark och någon båttur. Hon har grundskydd och kollar upp tidigare Hepatit-vaccinationer.
Min fråga gäller myggöverförda sjukdomar. Tycker ni att myggsticksprofylax räcker för dessa dagsturer? Något annat viktigt att tänka på ?

Svar: För en 24-årig frisk kvinna som vistas i Kapstaden med dagsutflykter (vandring, safari dagtid, båttur) är risken för myggöverförda sjukdomar i april mycket låg.

Kapstaden och Västra Kapprovinsen är inte malariaområde. Malaria förekommer i Sydafrika främst i nordöstra delarna (t.ex. delar av Kruger National Park och gränsområden mot Moçambique/Zimbabwe), vilket inte är aktuellt här. April är dessutom början på svalare och torrare period i Kapområdet, vilket ytterligare minskar myggaktiviteten. Dengue, chikungunya och zikavirus är inga större problem i Sydafrika och det är en relativt kort resa.

Större risker är rabies (även hos sälar här), mag-tarmsjukdomar, trafikolyckor och solskador. Vid safari kan fästingexposition förekomma, men risken för kliniskt relevant fästingöverförd infektion vid kort dagstur är låg.

Fråga: Kvinna född 1953 som ej haft vattkoppor. Nu vaccinerad med Varilrix. Kan /Skall hon ändå ta bältrosvaccin?

Svar: Ja, hon bör vaccineras mot bältros med Shingrix trots att hon nu fått Varilrix. I hennes ålder är risken för herpes zoster och postherpetisk neuralgi tydligt förhöjd, och rekommendationen om zoster­vaccination gäller oavsett tidigare anamnes på vattkoppor eller varicellavaccination. Även efter vaccination med levande varicellavaccin kan latent VZV etableras och senare reaktiveras. Hon kan också ha varit smittad tidigare trots negativa titrar. Shingrix ges lämpligen med ett intervall på minst två månader efter Varilrix.

Fråga: Det har periodvis varit brist på Shingrix. Hur länge kan man vänta med dos 2 för att ändå få fullgod effekt?

Svar: För Shingrix är det rekommenderade schemat två doser med 2–6 månaders intervall hos immunkompetenta personer ≥50 år. Om dos 2 fördröjs, exempelvis på grund av leveransbrist, ska den ges så snart som möjligt när vaccinet åter finns tillgängligt; vaccinationsserien behöver inte startas om oavsett hur lång tid som förflutit. Immunologiskt ger den första dosen en kraftig priming med induktion av både humoralt och cellmedierat immunsvar, enligt principen ”en dos är alltid en dos”.

Även tillgängliga data talar för att boostereffekten kvarstår vid förlängda intervall. Real world-data från Zerbo et al. (2024) visar att skyddseffekten var fortsatt god även när dos 2 gavs senare än rekommenderat: 76 % när dos 2 administrerades inom 6 månader, 78 % vid >6 månader till <1 år och 75 % vid ≥1 år. Sammantaget talar detta för att en fördröjd andra dos sannolikt inte medför någon kliniskt betydelsefull försämring av skyddet, även om man i normalfallet bör sträva efter att följa det rekommenderade intervallet.

Fråga: Skulle behöva råda lite kring en familj som ska resa till Thailand för kanske tionde gången. Kvinnan i sällskapet är mjältopererad, haft cancer i njuren, men nu friskförklarad. Har även diabetes. Hon är noga med sina vaccinationer och kommer till mottagningen och pratar vad som kan vara rekommenderat för dem. Vill därför fråga hur man ställer sig angående hennes mjältoperation och denguevaccin. Hon är ju indirekt en riskgrupp med hennes tidigare resor i dessa områden plus diabetes. Dock är de i 70 års åldern. 
Pratar mycket om vikten av myggmedel utöver vaccination.

Svar: Splenektomi medför en tydligt ökad risk för invasiva infektioner med kapslade bakterier, men är inte i sig en etablerad riskfaktor för svår dengue och utgör inte heller någon kontraindikation mot vaccination. Hög ålder och diabetes är däremot faktorer som generellt associeras med mer komplicerat förlopp vid systeminfektioner, inklusive dengue, vilket i detta fall kan tala för vaccination.

Qdenga är godkänt för den aktuella åldersgruppen, men studiematerialet innehåller begränsat med data för individer i 70-årsåldern, vilket innebär ett svagare evidensunderlag för effekt i denna grupp snarare än någon känd säkerhetsrisk.

Med ett resmönster som omfattar upprepade vistelser i Thailand är sannolikheten för tidigare asymtomatisk dengueinfektion inte obetydlig. En eventuell tidigare infektion kan teoretiskt påverka riskprofilen vid framtida infektioner, eftersom sekundär dengue är associerad med ökad risk för svårare sjukdom.

Denguevaccination är därför inte obligatorisk i detta fall, men det är heller inte fel att vaccinera med ett godkänt vaccin trots begränsat studiedata i högre ålder. Med återkommande exponering i endemiskt område, möjlig tidigare infektion och samtidig diabetes kan man argumentera för att den potentiella nyttan sannolikt överväger den teoretiska osäkerheten. Beslutet bör tas efter informerat samtal om evidensläget. Oavsett vaccinationsbeslut är konsekvent dagtidsskydd mot Aedes-myggor den viktigaste delen av riskreduktionen.

Fråga: Det är vanligt med personer på vaccinationsmottagning som står på någon TNF-alfahämmare. Hur ska man se på den rekommendation som står i FASS-texten om att inte ge levande försvagade vacciner under pågående sådan behandling? Bör man alltid avstå? Vad säger erfarenhet/studier?

Svar: FASS anger för TNF-alfahämmare att levande försvagade vacciner inte ska ges under pågående behandling. TNF-hämmare och flera andra biologiska läkemedel ger dock vanligen endast ett måttligt reducerat immunsvar och denna formulering bygger främst på en försiktighetsprincip och teoretisk risk för okontrollerad replikation av vaccinstam vid nedsatt TNF-medierad immunfunktion, snarare än på omfattande dokumenterad klinisk skada.

Risken för allvarlig vaccinspridd infektion under TNF-hämmare är låg, särskilt vid monoterapi, men den är inte noll. I det enskilda fallet behöver man därför väga risken för biverkningar mot nyttan av vaccin. Vid planerad vaccination med levande försvagat vaccin bör behandling med TNF-alfahämmare i regel pausas före vaccinationen och återinsättas först efter en säkerhetsperiod. I praktiken innebär detta oftast att man gör ett uppehåll motsvarande minst ett doseringsintervall före vaccinationen, med hänsyn till det aktuella läkemedlets halveringstid. Efter administrerat levande vaccin bör återinsättning av TNF-hämmaren ske tidigast fyra veckor senare. Bedömningen ska alltid individualiseras med hänsyn till patientens sjukdomsaktivitet, övrig immunosuppressiv behandling och den kliniska nyttan av vaccinationen, och bör ske i samråd med behandlande specialist.

Fråga: En man i 40 års åldern vill ta Rabipur inför resa till Bali 30/3. Han har blivit avrådd av en annan vaccinationsmottagning pga äggallergi. Tog TBE vaccin nyligen och fick ingen reaktion då. Har ganska kraftig äggallergi som sätter sig på luftvägarna och har epipen vb. Har astmainhalator annars inga mediciner.

Svar: Om det föreligger indikation utifrån reslängd och planerad exponering bör han i stället vaccineras med Verorab, som är producerat i Vero-celler och inte innehåller äggprotein. Rabipur är framställt i kycklingembryoceller och kan innehålla spår av äggprotein, vilket vid kraftig IgE-medierad äggallergi utgör en relativ försiktighetsfaktor.

I detta fall kan man vara generös med preexpositionsvaccination för att minska risken att behöva postexpositionsprofylax i Bali, där tillgången till immunglobulin kan vara begränsad och vaccintypen inte alltid är optimal ur allergisynpunkt. Samtidigt är mängden ovalbumin i Rabipur mycket låg och den faktiska anafylaxirisken bedöms som liten även vid äggallergi, särskilt om vaccination sker under kontrollerade former.

Fråga: Jag har en blivande mamma i v 33 som önskar ta Abrysvo. Bebisen kommer inte bli erbjuden RS-läkemedlet eftersom förlossningen är beräknad i april. Hon tog Abrysvo för nästan exakt 2 år sedan vid sin första graviditet. Ska vi tänka som vid kikhosta och boostra inför varje graviditet?

Svar: Ja, det behövs. Man kan inte räkna med tillräckliga mängder maternella antikroppar för att skydda barnet efter så lång tid.