Bältros (herpes zoster)

Information till vaccinatörer och reserådgivare


Bältros (herpes zoster) är en infektionssjukdom som orsakas av vattkoppsvirus (varicella zostervirus – VZV).  Efter en vattkoppsinfektion (ofta i barndomen) blir man livslång bärare av viruset i de sensoriska nervganglierna längs ryggraden, där viruset hålls vilande av kroppens immunförsvar. Om detta sviktar så kan viruset i en av dessa ganglier aktiveras, börja föröka sig igen och vandra ut längs den nerv som försörjs av nervgangliet och orsaka vattkoppslika utslag i det hudområde (dermatom) som försörjs av denna nerv..

Dermatomkarta som indikerar det område av huden som innerveras av individuella sensoriska ganglier.

Bältros uppkommer alltid från virus som man själv haft i kroppen, men kontakt med virus från blåsorna hos en person med bältros kan smitta andra med vattkoppor (om de är ovaccinerade eller inte tidigare haft vattkoppor). Bältros är dock mycket mindre smittsamt än vattkoppor som sprids via luften.

En kontroversiell fråga och ännu ej helt besvarad fråga är om exponering för vattkoppsvisrus kan utlösa bältros hos en person som tidigare haft vattkoppor. Exponering för vattkoppsvirus (varicella-zostervirus, VZV) kan teoretiskt sett ”påminna” immunsystemet om viruset och potentiellt aktivera immunsvaret mot en latent herpes zoster-infektion. Detta innebär dock inte nödvändigtvis att viruset man bär på kommer att reaktiveras till bältros, även om en sådan händelse skulle kunna ske i vissa fall.

När en person utsätts för VZV på nytt, kan immunsystemet i stället förstärka sitt skydd mot viruset, vilket kan hjälpa till att förebygga reaktivering. Å andra sidan kan en sådan påminnelse också skapa en inflammation som i sin tur skulle kunna utlösa en reaktivering, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar.

Det är dock viktigt att komma ihåg att den absolut vanligaste orsaken till att herpes zoster reaktiveras är en försvagning av immunsystemet, ofta relaterad till ålder, stress, eller immunnedsättande sjukdomar eller behandlingar.

Till sidtoppen

Sjukdomen yttrar sig som en smärtsam hudinfektion med grupperade vattkoppsliknande blåsor på en rodnad, ganska skarpt avgränsad hudyta, som motsvarar utbredningsområdet för den nervbana (eller de nervbanor) från vilken viruset aktiverats. Utslagen är vanligtvis ensidiga och drabbar oftast bröst-, hals- och ögondermatom. Ett litet antal lesioner kan förekomma utanför det primära dermatomet. Utbredningen på bålen är ofta bandformad, därav namnet bältros. 

Bältros (herpes zoster)
Bältros (herpes zoster). Foto: Wikimedia

Bältros börjar ofta med smärta och stickningar i det drabbade hudområdet. Efter några dagar blir huden rodnad med små vätskefyllda blåsor. Efter en tid torkar blåsorna in och det bildas sårskorpor som ibland kan ge ärrbildningar efter att de läkt ut. 

Vanligen läker utslagen inom 2-4 veckor, men särskilt hos äldre människor kvarstår ibland en kronisk svår nervsmärta (postherpetisk neuralgi) i det drabbade hudområdet som kan pågå i månader eller till och med år; cirka 10%–15% av bältrospatienter har smärta i minst 90 dagar efter bältrosdebuten.

Smärtan kan vara svårbehandlad och mycket intensiv, till den grad att sjukdomen ibland gått under namnet “helveteseld”. 

Någon gång kan bältros förekomma med smärtor utan utslag eller blåsor, vilket kan göra den svår att diagnosticera. När bältros uppstår i ansiktet påverkas ibland även ansiktsnerven med blåsor på ytteröra, i hörselgången eller gommen och akut facilispares, ibland med ensidig hörselnedsättning och yrsel (zoster oticus eller Ramsay Hunt Syndrome). Bältros kan också ge utslag i pannan, övre delen av kinden och i ögat med synpåverkan (zoster ophtalmicus). 

Till sidtoppen

Laboratorietester krävs inte rutinmässigt för diagnos, men är användbara i komplicerade fall. Flera antikroppsanalyser är nu kommersiellt tillgängliga, men de är inte tillräckligt känsliga för att användas för att testa immuniteten efter vaccination. I oklara fall kan blåsbottenskrap för att påvisa varicella-zostervirus vara aktuellt att ta.

Bältros kan behandlas med antivirala läkemedel (t.ex. aciklovir eller valaciklovir), som fungerar bättre ju tidigare man påbörjar behandlingen. Behandling är främst motiverad hos personer över 50 år eller personer med nedsatt immunförsvar oavsett ålder. Ansiktsbältros ska alltid behandlas. Tidigt insatt behandling minskar risken för senare smärttillstånd.

Till sidtoppen

Alla som haft vattkoppor tidigare i livet kan drabbas, men vanligen sker detta först efter 50 års ålder. Risken ökar därefter med åldern. Livstidsrisken för herpes zoster är drygt 30 %. Upp till 5–6 procent av dessa drabbas av ytterligare en eller flera episoder av bältros senare i livet. Också risken för postherpetisk neuralgi ökar med åldern. Bältros är en inte helt ovanlig orsak till sjukhusvård – vi ser cirka 1 200 fall/år i Sverige och minst 60 individer avlider, de flesta äldre än 80 år.

Till sidtoppen

Förekomsten av både herpes zoster och postherpetisk neuralgi ökar med åldern. I övrigt är en nedsatt cellmedierad immunitet den viktigaste riskfaktorn för både herpes zoster och dess allvarliga manifestationer. Cancer- och hiv-patienter löper en högre risk att drabbas av herpes zoster. Herpes zoster är också vanligare efter hematopoetiska stamcells- och solida organtransplantationer, särskilt under det första året och bland patienter som behandlas med immunsuppressiva läkemedel.

Till sidtoppen

I Sverige finns det två vacciner mot bältros. Vaccin mot bältros kan ges till personer över 50 år. Shingrix® kan också övervägas till personer över 18 med nedsatt immunförsvar efter individuell riskbedömning av läkare. Se vidare under respektive vaccin.

Det nyare vaccinet, Shingrix®, kom ut på marknaden våren 2020. Det består av delar av virusets kapsel, och ges i två doser med två (upp till sex) månaders mellanrum. Efter andra dosen erhåller man ett 90% skydd mot bältros oavsett ålder. Skyddet mot bältros är mycket långvarigt och det är fortfarande oklart om det kommer att behövas en påfyllnadsdos efter grundimmuniseringen.

Personer som har haft en episod av bältros löper ökad risk för framtida episoder. Detta gäller särskilt individer med nedsatt immunförsvar. Shingrix kan ges så tidigt som 2-3 månader efter den akuta sjukdomen för att förhindra snabbt återfall.

Det äldre av vaccinen, Zostavax®, har funnits i Sverige sedan 2013. Detta vaccin innehåller levande försvagat vattkoppsvirus, och ges som engångsdos. Skyddseffekten av Zostavax® är lägre: 50 % skydd mot infektion och 67% skydd mot långvarig smärta, med lägre skydd hos personer över 70 år. Efter 8 år är skyddseffekten mycket begränsad. Vid behov av påfyllnad bör man i första hand byta till Shingrix®, som då måste ges med två doser.

Till sidtoppen


Informationen på denna sida är senast updaterad 2025-01-10.

©ProSanis Sverige AB. ProSanis bedriver även konsultverksamhet inom smittskydd och internationell folkhälsa och psykoterapi.

Lämna ett svar