WHO:s kriskommitté rörande polio enligt internationella hälsoreglementet (IHR) sammanträdde i sitt 44:e möte för att bedöma den globala poliosituationen. I sitt uttalande, publicerat den 4 mars 2026, konstaterar kommittén att spridningen av både vilt poliovirus typ 1 (WPV1) och cirkulerande vaccinderiverade poliovirus (cVDPV) fortsatt innebär risk för internationell spridning. Kommitténs uttalande med uppdaterade rekommendationer sammanfattas nedan.
Vildpolio (WPV1)
Under 2025 rapporterades totalt 40 fall av vildpolio, varav 31 i Pakistan och 9 i Afghanistan, vilket är en tydlig minskning jämfört med 99 fall under 2024. Sedan föregående möte har endast ett fåtal nya fall rapporterats från dessa två endemiska länder.
Miljöövervakningen visar dock fortsatt omfattande viruscirkulation. Under 2025 rapporterades över 670 positiva miljöprover för WPV1, huvudsakligen i Pakistan men även i Afghanistan. Ett enstaka positivt miljöprov rapporterades även från Tyskland, vilket illustrerar risken för internationell spridning.
Transmissionen är fortsatt koncentrerad till gränsområdena mellan Afghanistan och Pakistan, där omfattande befolkningsrörlighet bidrar till att upprätthålla smittspridningen.
Cirkulerande vaccin-härledda poliovirus (cVDPV)
Utbrott av cirkulerande vaccinderiverade poliovirus fortsätter att rapporteras från flera regioner i världen. Dessa virus uppstår när den försvagade vaccinstammen i det orala poliovaccinet (OPV) under längre tid cirkulerar i populationer med låg vaccinationstäckning. Genom genetiska förändringar kan viruset återfå neurovirulens och återfå förmågan att spridas i befolkningen.
Enligt WHO:s senaste sammanställning har 202 fall av cVDPV rapporterats globalt under den aktuella perioden. Fördelningen mellan de olika poliotyperna är starkt dominerad av typ 2 med 192 fall av cVDPV2, 7 fall av cVDPV3 och 3 fall av cVDPV1
Den stora dominansen av cVDPV2 är en konsekvens av den globala övergången från trivalent till bivalent OPV 2016, då typ-2-komponenten togs bort ur vaccinet. I populationer med låg immunitet mot poliovirus typ 2 kan viruset därför fortsätta cirkulera och orsaka utbrott.
Internationell spridning av andra vaccinderiverade poliovirus förekommer dock också. Nya cVDPV1-utbrott har rapporterats i Algeriet, Djibouti, Israel och Laos, medan cVDPV3-utbrott rapporterats i Guinea, Kamerun och Tchad.
Utöver dessa rapporteras fortsatt spridning av cVDPV2 i ett stort antal länder globalt, framför allt i Afrika men även i Mellanöstern och Europa. Stater infekterade med cVDPV2, med eller utan tecken på lokal överföring, inkluderar för närvarande:
Algeriet, Angola, Benin, Burkina Faso, Centralafrikanska Republiken, Demokratiska Republiken Kongo, Djibouti, Elfenbenskusten, Etiopien, Finland, Ghana, Israel, Jemen, Kamerun, Niger, Nigeria, Palestina, Papua Nya Guinea, Polen, Senegal, Somalia, Spanien, Storbritannien, Sudan, Sydsudan, Tanzania, Tchad och Tyskland.
Kommitténs slutsats och rekommendationer
Kriskommittén bedömer att situationen fortfarande uppfyller kriterierna för ett internationellt hot mot folkhälsan (PHEIC), och man rekommenderas därför att de tillfälliga IHR-rekommendationerna förlängs ytterligare tre månader.
Tillfälliga bindande rekommendationer under IHR rörande vaccinationer
WHO:s tillfälliga rekommendationer syftar till att minska risken för internationell spridning av poliovirus. Personer som bor i eller vistas mer än fyra veckor i länder med aktiv polioviruscirkulation ska enligt rekommendationerna:
- få en dos poliovaccin (IPV eller OPV) mellan 4 veckor och 12 månader före internationell resa
- dokumentera vaccinationen i ett International Certificate of Vaccination or Prophylaxis (ICVP)
Resenärer som måste resa akut och inte hunnit vaccineras minst fyra veckor före avresa bör ändå få en dos poliovaccin vid avresa eller så snart som möjligt före resan.
De senaste rekommendationerna avser följande länder där vaccination kan krävas inför internationell resa:
Afghanistan (WPV1), Pakistan (WPV1), Algeriet (cVDPV1), Demokratiska republiken Kongo (cVDPV1), Djibouti (cVDPV1), Israel (cVDPV1), Laos (cVDPV1), Guinea (cVDPV3), Kamerun (cVDPV3) och Tchad (cVDPV3).
För länder med cirkulerande cVDPV2 finns inte motsvarande bindande krav, men WHO rekommenderar att länder med risk för internationell spridning uppmuntrar invånare och långtidsbesökare (> fyra veckor) att få en IPV-dos 4 veckor till 12 månader före internationell resa, dokumenterad i det internationella vaccinationsintyget (”gula kortet”).
Reserådets kommentar
Polio är fortfarande endemiskt i Afghanistan och Pakistan, och cirkulerande vaccinderiverade poliovirus förekommer i flera regioner globalt. I flertalet länder infekterade med cVDPV2 måste man anta att viruset cirkulerar i samhället, vilket för resenärer innebär att ett uppdaterat grundskydd mot polio är viktigt. I de nämnda europeiska länderna är det mer sannolikt att fynd av virus i avloppsvatten är tillfälliga fynd orsakade av resenärer som vistats i länder med lokal överföring
Reserådet rekommenderar därför att resenärer till utomeuropeiska länder där poliovirus identifierats säkerställer att de har fått minst fyra doser poliovaccin, och att en påfyllnadsdos övervägs om det gått mer än 5–10 år sedan senaste dosen.
EpiNytt är Reserådets kostnadsfria omvärldsbevakning med aktuell information om utbrott och nyheter på vaccin- och resefronten. Se hela listan med nyheter i fulltext. Dela gärna länken med intresserade kolleger, vilka också själva kan prenumerera på nyhetsbrevet utan kostnad.
Informationen på denna sida är senast updaterad 2026-03-16.
©ProSanis Sverige AB. ProSanis bedriver även konsultverksamhet inom smittskydd och internationell folkhälsa och psykoterapi.