Information till allmänheten och resenärer
Fördjupad information till vaccinatörer och reserådgivare (kräver inloggning)
Smittämnet och smittvägar
Bältros orsakas av varicella-zostervirus (VZV), samma virus som orsakar vattkoppor. Efter en vattkoppsinfektion, som ofta sker i barndomen, stannar viruset kvar i kroppen, vilande i nervcellerna längs ryggraden. Om kroppens immunförsvar försvagas kan viruset aktiveras igen och orsaka bältros. Sjukdomen uppstår alltid från det virus man själv bär på, men kontakt med vätskan från blåsorna hos en person med bältros kan smitta andra med vattkoppor om de inte haft det tidigare eller är ovaccinerade. Bältros är dock betydligt mindre smittsamt än vattkoppor, som sprids via luftburen smitta.
Sjukdomsbild
Bältros börjar ofta med smärta, klåda eller stickningar i ett begränsat hudområde. Efter några dagar uppstår rodnad och vätskefyllda blåsor som följer ett nervområde (dermatom). Utslagen är ensidiga och uppträder ofta som ett band på bröstkorgen, halsen eller ansiktet. Blåsorna torkar så småningom och bildar sårskorpor, som ibland kan ge ärr. Hos äldre och personer med nedsatt immunförsvar kan bältros ge långvarig nervsmärta, så kallad postherpetisk neuralgi, som kan vara mycket intensiv och svårbehandlad. I sällsynta fall kan bältros påverka syn, hörsel eller ansiktsnerver, vilket kan leda till komplikationer som synnedsättning eller ansiktsförlamning.
Förekomst och riskgrupper
Alla som haft vattkoppor tidigare i livet kan drabbas, men vanligen sker detta först efter 50 års ålder. Risken ökar därefter med åldern. Livstidsrisken för herpes zoster är drygt 30 %. Upp till 5–6 procent av dessa drabbas av ytterligare en eller flera episoder av bältros senare i livet. Också risken för postherpetisk neuralgi ökar med åldern. Bältros är en inte helt ovanlig orsak till sjukhusvård – vi ser cirka 1 200 fall/år i Sverige och minst 60 individer avlider, de flesta äldre än 80 år.
Hur man skyddar sig
Det finns ett effektivt mot bältros, Shingrix®, som ger upp till 90 % skydd mot bältros och postherpetisk neuralgi. Vaccinet rekommenderas för personer över 50 år och för personer med nedsatt immunförsvar från 18 års ålder. Det ges i två doser med två till sex månaders mellanrum och skyddet är långvarigt.
Vaccination rekommenderas för att minska risken för sjukdom och komplikationer, särskilt för äldre och personer i riskgrupper. Shingrix® kan ges till personer som redan haft bältros så snart blåsorna torkat in.