Skydd mot myggor, fästingar och andra leddjur

Information till resenärer

Myggbett är inte bara irriterande. I många delar av världen kan myggor överföra allvarliga sjukdomar som malaria, denguefeber, gula febern, chikungunya, zikavirusinfektion, japansk encefalit och West Nile-feber.

Tre viktiga myggsläkten som sprider sjukdomar till människor är AnophelesAedes och Culex. De är aktiva vid olika tider på dygnet. I många områden behöver du därför skydda dig mot myggbett både dag och natt.

Det är särskilt tre släkten av myggor som kan överföra sjukdomar till människor: Anopheles, Aedes och Culex.

Anopheles-myggor (malariamyggor) – främst nattaktiva

Anopheles stephensi-mygga. Foto: Wikimedia.

Anopheles-myggor är de myggor som sprider malaria. De förekommer framför allt i tropiska och subtropiska delar av världen och är huvudsakligen aktiva från skymning till gryning.

I malariaområden är det därför särskilt viktigt med myggskydd under kvällar och nätter, bland annat täckande kläder, myggmedel och vid behov impregnerat myggnät.

Till sidtoppen

Aedes-myggor – främst dagaktiva

Aedes aegypti-mygga. Foto: Wikimedia.

Aedes-myggor, som känns igen på sina svar och vita markeringar på kropp och ben, kan bland annat sprida zikavirusinfektion, denguefeber, chikungunyafeber, gula febern, Rift Valley fever och Ross River virus. De sticker framför allt under dagen, ofta med hög aktivitet på morgonen och under senare delen av eftermiddagen.

De förekommer både i städer och på landsbygden och kan föröka sig i mycket små mängder stillastående vatten, exempelvis i blomkrukor, hinkar och andra behållare. Vissa Aedes-arter har under senare år också spridit sig till delar av Europa.

Till sidtoppen

Culex-myggor – främst nattaktiva

Culex-mygga. Foto: Wikimedia.

Culex-myggor förekommer i stora delar av världen och kan bland annat sprida Nilfeber (West Nile fever) och japansk encefalit . De är huvudsakligen aktiva från skymningen och under natten. Culex-myggor kan också överföra parasitsjukdomen elefantsjuka (filariasis) och bakteriesjukdomen tularemi (harpest).

Till sidtoppen

Även andra små blodsugande insekter kan överföra sjukdomar. Sandmyggor förekommer bland annat kring Medelhavet och i tropiska och subtropiska områden och kan sprida leishmaniasis och sandmyggefeber. De är framför allt aktiva från skymning till gryning.

Små svidknott kan bland annat sprida oropouchefeber i delar av Latinamerika och Karibien. De är mycket små och kan ta sig igenom grövre myggnät än vanliga myggor.

Till sidtoppen

I många områden med myggöverförda sjukdomar förekommer infektioner som sprids av både dagaktiva och nattaktiva myggor. Det är därför viktigt att skydda sig mot myggbett under hela dygnet.

Vid större pågående utbrott av en allvarlig myggöverförd sjukdom kan det vara klokt att skjuta upp en icke nödvändig resa eller välja ett annat resmål. Detta är särskilt viktigt för gravida, små barn, äldre och personer med vissa underliggande sjukdomar.

Det bästa skyddet får du genom att kombinera täckande kläder, ett effektivt insektsmedel och ett myggsäkert boende.

Myggskydd utomhus

När du vistas utomhus i områden med myggöverförda sjukdomar bör du bära löst sittande och täckande kläder, exempelvis långärmad skjorta och långbyxor, och använda insektsmedel på hud som inte täcks av kläder.

Skyddet behövs även på dagen i områden där Aedes-myggor förekommer. Dessa myggor kan bland annat sprida denguefeber, chikungunya, zikavirusinfektion och gula febern.

Om du bor en längre tid på samma plats kan du minska mängden mygg i närmiljön genom att tömma, täcka över eller avlägsna behållare och andra föremål där regnvatten kan samlas. Detta är särskilt betydelsefullt för Aedes-myggor, som kan föröka sig i mycket små mängder stillastående vatten.

Myggskydd inomhus

Sov helst i rum med luftkonditionering eller med hela insektsnät för fönster och dörrar. Detta är särskilt viktigt i malariaområden, där Anopheles-myggorna framför allt är aktiva från skymning till gryning.

Om boendet inte är tillräckligt myggsäkert bör du sova under myggnät. I områden med malaria rekommenderas i första hand ett nät som är behandlat med insektsmedel. Behandlade nät ger ett bättre skydd eftersom de både fungerar som en fysisk barriär och dödar eller stöter bort myggor.

Kontrollera att nätet är helt och tillräckligt stort. Stoppa in det ordentligt under madrassen eller sovunderlaget och se till att huden inte ligger mot nätet, eftersom myggor annars kan sticka genom det.

Impregnerade myggnät är ett viktigt skydd mot malaria, men ersätter inte malariaprofylax med läkemedel när sådan rekommenderas. I områden där läkemedelsprofylax behövs ska den kombineras med ett noggrant skydd mot myggbett.

Permetrinbehandlade kläder och myggnät

Permetrin är ett insektsmedel som används för behandling av kläder, myggnät och annan utrustning. Behandlade textilier kan ge ett värdefullt extra skydd mot myggor, fästingar och andra blodsugande leddjur.

Permetrin ska inte appliceras direkt på huden. Reglerna för försäljning och användning skiljer sig mellan olika länder. I Sverige finns begränsningar för produkter avsedda för egen impregnering, medan vissa färdigbehandlade textilier kan vara tillåtna.

Följ alltid produktens anvisningar. Permetrin är mycket giftigt för vattenlevande organismer och ska inte komma ut i sjöar och vattendrag.

Till sidtoppen

Insektsmedel på huden är ett viktigt komplement till täckande kläder och myggnät. De finns bland annat som spray, gel, kräm och roll-on och används på hud som inte täcks av kläder.

Välj en produkt som är godkänd som insektsmedel och följ anvisningarna på förpackningen. Hur länge skyddet varar beror framför allt på vilket verksamt ämne och vilken koncentration produkten innehåller. Högre koncentration innebär i regel längre skyddstid, inte att medlet ger ett starkare skydd under den tid det verkar. Fyra verksamma ämnen är särskilt väl dokumenterade:

DEET

DEET är ett mycket välbeprövat och effektivt insektsmedel som skyddar mot myggor och många andra blodsugande insekter.

DEET finns i olika koncentrationer. Högre koncentration ger framför allt längre skyddstid. Vilken koncentration som rekommenderas beror bland annat på ålder och produkt. Följ i första hand anvisningarna på förpackningen.

Vid hög risk för en allvarlig myggöverförd infektion kan det dock vara motiverat att använda en högre koncentration DEET än vad som normalt rekommenderas, exempelvis till yngre barn eller gravida. 

Risken med insektsmedlet måste då vägas mot risken att smittas av en potentiellt allvarlig sjukdom som malaria, dengue, gula febern eller zikavirusinfektion. Vid resa med små barn eller under graviditet till ett sådant område bör valet av insektsmedel diskuteras med en vaccinations- eller resemedicinsk mottagning.

Icaridin/picaridin

Icaridin, även kallat picaridin, ger ett gott och långvarigt skydd mot myggbett och andra blodsugande insekter. Det tolereras ofta väl av huden och är ett bra alternativ till DEET.

Produkter med icaridin finns i olika koncentrationer och med olika åldersgränser. Följ anvisningarna på den aktuella produkten.

PMD/citroneukalyptus

PMD, som framställs från eller motsvarar ett ämne i citroneukalyptus, kan ge ett gott skydd mot myggbett.

PMD ska inte förväxlas med ren eterisk olja av citroneukalyptus. Eteriska oljor har inte samma dokumenterade effekt och ska inte användas som ersättning för godkända insektsmedel.

Även här varierar åldersgränser och rekommenderad användning mellan olika produkter.

IR3535

IR3535 är ytterligare ett dokumenterat insektsmedel som kan användas som alternativ till DEET och icaridin. Även produkter med IR3535 finns i olika koncentrationer och med olika åldersgränser.

Så använder du insektsmedel

För att få ett bra skydd och samtidigt minska risken för hud- och ögonirritation:

  • applicera ett tunt och jämnt lager på all bar hud som behöver skyddas
  • använd inte medlet på sår, eksem eller irriterad hud
  • använd det inte under kläder
  • spraya inte direkt i ansiktet; spraya först i handen och stryk sedan försiktigt på ansiktet
  • undvik ögon och mun
  • tvätta händerna efter appliceringen
  • låt inte barn själva applicera insektsmedel och undvik att smörja medlet på deras händer
  • applicera på nytt enligt produktens anvisningar; bad och kraftig svettning kan påverka skyddstiden
  • tvätta bort medlet när skyddet inte längre behövs.

Glöm inte fötter, vrister och underben, som ofta är oskyddade och där myggbett är vanliga. Om du får utslag, kraftig irritation eller annan reaktion bör du tvätta bort medlet med tvål och vatten och sluta använda produkten.

Solskydd och insektsmedel

Om du behöver både solskyddsmedel och insektsmedel ska du först applicera solskyddet. Låt det torka in och applicera därefter insektsmedlet.

Tänk på att solskydd ofta behöver appliceras på nytt oftare än insektsmedlet. Följ anvisningarna för respektive produkt.

Barn och gravida

För spädbarn och små barn är täckande kläder, myggnät över säng och barnvagn och en myggsäker sovplats särskilt viktiga. Använd endast insektsmedel som enligt märkningen är avsedda för barnets ålder.

Även under graviditet och amning kan godkända insektsmedel användas när det finns behov av skydd mot myggöverförda sjukdomar. Vid hög risk för allvarlig infektion kan nyttan med ett effektivt myggskydd väga tyngre än de försiktighetsgränser som normalt tillämpas för koncentration och användning.

Vid resa med små barn eller under graviditet till ett område med hög risk för allvarlig myggöverförd sjukdom bör valet av insektsmedel diskuteras med en vaccinations- eller resemedicinsk mottagning.

Medel för slutna utrymmen

I rum där myggor förekommer kan särskilda insektsmedel för inomhusbruk användas som komplement till andra skyddsåtgärder. Det finns bland annat aerosolsprayer och elektriska förångare som dödar eller stöter bort myggor.

Aerosolspray kan användas för att minska mängden mygg i ett rum före sänggåendet. Följ produktens anvisningar och vädra om det rekommenderas.

Elektriska förångare kan ge ett kompletterande skydd under natten. De kan vara särskilt användbara när det inte finns luftkonditionering eller fullgoda insektsnät för fönster och dörrar.

Myggspiraler kan minska mängden mygg men bör i första hand användas utomhus eller i mycket väl ventilerade utrymmen. När de brinner bildas rök och partiklar som man bör undvika att andas in.

Dessa metoder ska ses som komplement. I områden med risk för allvarliga myggöverförda sjukdomar ersätter de inte insektsmedel på huden, täckande kläder eller myggnät när sådant behövs.

Medel och metoder som inte har effekt

Många produkter marknadsförs som alternativ till vanliga insektsmedel trots att det saknas tillförlitligt stöd för att de skyddar mot myggbett.

Ultraljudsapparater och andra elektroniska ljudskrämmor ger inte något tillförlitligt skydd. Detsamma gäller olika kosttillskott och huskurer som påstås göra människor mindre attraktiva för myggor.

Eteriska oljor och andra växtbaserade produkter ska inte heller förväxlas med godkända insektsmedel. Att ett ämne är ”naturligt” innebär inte att det är effektivt eller riskfritt.

I områden med risk för allvarlig myggöverförd sjukdom bör du använda metoder med dokumenterad skyddseffekt: täckande kläder, godkända insektsmedel, myggsäkert boende och vid behov impregnerat myggnät.

Till sidtoppen

Livsstadier hos Ixodes-fästingar, spridare av borreliainfektion och TBE.

Fästingar är små blodsugande leddjur som är närmare släkt med spindlar och kvalster än med insekter. De förekommer i stora delar av världen och kan överföra flera olika sjukdomar till människor.

I Sverige och övriga Europa är borreliainfektion, TBE och tularemi (harpest) de mest kända fästingburna infektionerna. På resor kan fästingar även överföra andra sjukdomar, bland annat rickettsiainfektionerKrim-Kongo hemorragisk feber och f Vilka sjukdomar som förekommer beror på resmålet och vilka fästingarter som finns där.

De flesta fästingar som resenärer kommer i kontakt med tillhör de så kallade hårda fästingarna. Hit hör bland annat Ixodes, som kan sprida borrelia och TBE i Europa, och andra fästingar som kan överföra olika infektioner i exempelvis Afrika, Asien och Amerika. Även så kallade mjuka fästingar kan överföra sjukdomar, framför allt fästingburen återfallsfeber.

Förekomst

Fästingar finns inte bara i skog. De kan förekomma i gräsmarker, buskvegetation, parker, trädgårdar och andra miljöer där människor och djur vistas. Risken varierar med klimat, årstid och lokala förhållanden.

I tempererade områden är fästingarna framför allt aktiva under den varmare delen av året. Mildare vintrar och ett varmare klimat har på många håll bidragit till längre fästingsäsonger och till att vissa fästingarter och fästingburna sjukdomar har fått en större geografisk utbredning.

På resor bör du vara särskilt uppmärksam på fästingar vid vandring, camping, jakt och andra aktiviteter där du vistas i gräs, buskmark eller annan vegetation. I vissa delar av världen kan risken också vara kopplad till kontakt med boskap och andra djur.

Hur fästingar kommer i kontakt med människor

Fästingar kan varken flyga eller hoppa. De sitter ofta på gräs eller annan vegetation och hakar fast när en människa eller ett djur passerar. Därefter kan de krypa omkring på kroppen innan de hittar en lämplig plats att bita sig fast.

Bettet känns ofta inte eftersom fästingens saliv innehåller ämnen som gör att man inte omedelbart märker det. En fästing kan därför sitta kvar och suga blod under lång tid utan att upptäckas.

Hur fästingar sprider sjukdomar

En fästing kan bära på virus, bakterier eller andra smittämnen som överförs när den suger blod.

Hur snabbt smitta kan överföras varierar mellan olika infektioner. Vid borrelia minskar risken om fästingen tas bort tidigt, medan exempelvis TBE-virus kan överföras betydligt snabbare. Det är därför bra att ta bort en fästing så snart den upptäcks.

Det är också viktigt att komma ihåg att de flesta fästingbett inte leder till sjukdom. Risken beror bland annat på var du befinner dig, vilken typ av fästing det är och vilka smittämnen som förekommer i området.

Till sidtoppen

Det bästa sättet att undvika fästingbett är att minska kontakten med vegetation där fästingar finns. Vid vandring och andra aktiviteter i gräs, buskmark och skog bör du om möjligt:

  • bära långbyxor och täckande skor eller kängor
  • stoppa byxbenen innanför strumporna eller skorna vid vistelse i tät vegetation
  • gärna bära ljusa kläder, eftersom fästingar då är lättare att upptäcka
  • använda insektsmedel på exponerad hud.

De insektsmedel som beskrivits ovan – DEET, icaridin/picaridin, PMD (citroneukalyptus) och IR3535 – kan även ge skydd mot fästingar. Följ produktens anvisningar, eftersom effekten och hur länge den varar varierar mellan olika produkter. Permetrinbehandlade kläder kan ge ett ytterligare skydd mot fästingar.

Inget av dessa skydd är fullständigt. Det är därför viktigt att kontrollera kroppen efter vistelse i områden med fästingar. Fästingar kan krypa omkring en tid innan de biter sig fast. Titta särskilt i knäveck, ljumskar, armhålor, kring midjan och naveln och på andra ställen där huden är tunn. Hos barn bör även hårbotten, hårfästet och området bakom öronen kontrolleras.

Duscha gärna när du kommer tillbaka efter en dag i naturen. Det ger samtidigt ett bra tillfälle att kontrollera hela kroppen och kan skölja bort fästingar som ännu inte har bitit sig fast.

Kontrollera även kläder och utrustning. Fästingar kan följa med inomhus och senare krypa över på människor. Om du har hund eller katt med dig bör även djuret kontrolleras efter vistelse i fästingrika områden.

Till sidtoppen

Om man blivit biten

Använd en finspetsig pincett eller en särskild fästingborttagare. Ta tag om fästingen så nära huden som möjligt och dra den stadigt rakt ut. Undvik att klämma på fästingens kropp och smörj inte in den med olja, smör eller andra ämnen för att försöka få den att lossna.

Om en liten del av fästingens mundelar blir kvar i huden behöver du normalt inte försöka gräva ut den. Om den lätt kan tas bort med pincett kan du göra det, men annars kan den lämnas kvar och huden får läka på vanligt sätt. Tvätta bettstället med tvål och vatten efteråt.

Borttagande av fästing. Kläm inte på kroppen.

En mindre rodnad direkt runt bettet är vanligt och beror oftast på en lokal reaktion. Sök vård om du under de följande dagarna eller veckorna får en rodnad som växer, feber, huvudvärk, muskelvärk eller andra sjukdomssymtom.Berätta då att du har blivit fästingbiten och var i världen bettet inträffade.

Vid resa utomlands är den sista uppgiften särskilt viktig. Fästingar kan sprida andra infektioner än dem vi främst förknippar med fästingbett i Sverige.

Till sidtoppen

Tsetse-fluga. Foto: Wikimedia.

Tsetseflugor förekommer i delar av Afrika söder om Sahara och kan genom sina bett överföra de parasiter som orsakar afrikansk sömnsjuka (afrikansk trypanosomiasis). Risken för resenärer är i allmänhet liten, men bett kan förekomma vid vistelse i landsbygds- och naturområden, inte minst under safari i områden där tsetseflugor finns.

För att minska risken för bett:

  • bär långärmad tröja eller skjorta och långbyxor av relativt kraftigt tyg, eftersom tsetseflugor kan bita genom tunna kläder
  • välj gärna kläder i neutrala färger; tsetseflugor attraheras särskilt av blått och svart
  • undvik om möjligt tät buskvegetation där flugorna kan vila
  • håll fönster och dörrar stängda när det är möjligt under safari och kontrollera safarifordonet innan du sätter dig, eftersom tsetseflugor kan flyga in i fordon och attraheras av fordon i rörelse.

Vanliga myggmedel ger inte något tillförlitligt skydd mot tsetseflugor, så täckande kläder och att minska exponeringen är viktigast.

Om du blir biten av en tsetsefluga är det inte i sig anledning till behandling, men sök sjukvård om du efter vistelse i ett riskområde får feber eller andra oförklarliga sjukdomssymtom och berätta var du har rest.

Till sidtoppen

Triatoma infestans. Foto: Wikimedia.

Blodsugande skinnbaggar, så kallade triatominer, kan sprida parasiten som orsakar Chagas sjukdom (amerikansk trypanosomiasis). De förekommer framför allt i Latinamerika.

Risken för vanliga resenärer är liten. Den är främst förknippad med övernattning under enkla förhållanden på landsbygden, exempelvis i hus med sprickor i väggar och tak där skinnbaggarna kan gömma sig. De är framför allt aktiva nattetid.

Om du vistas i områden där Chagas sjukdom förekommer:

  • välj om möjligt boende med väl tätade väggar och tak
  • undvik att sova i mycket enkla byggnader av exempelvis lera eller med halmtak
  • använd ett impregnerat myggnät om boendet inte är insektssäkert.

Vanliga insektsmedel kan ge ett visst skydd, men ett insektssäkert boende och myggnät är viktigare.

Till sidtoppen

Pestloppan Xenospylla cheopis. Foto: Wikimedia.

Loppbett kan ge små, röda och kliande utslag, ofta flera nära varandra och särskilt på fötter och underben. Betten är vanligen ofarliga och går över av sig själva.

I vissa delar av världen kan loppor sprida infektioner. De viktigaste för resenärer är pest och loppburen (murin) tyfus, men risken för den vanliga resenären är liten.

För att minska risken för loppbett:

  • undvik nära kontakt med herrelösa och vilda djur, särskilt i områden där pest förekommer
  • bär långbyxor, strumpor och täckande skor vid risk för exponering
  • använd vid behov insektsmedel med DEET, icaridin/picaridin, PMD eller IR3535 på exponerad hud.

Sök vård om du efter möjlig exponering får feber eller andra tydliga sjukdomssymtom och berätta var du har rest och om du haft kontakt med djur eller fått många insektsbett.

Till sidtoppen

Vägglöss i madrass på hotellrum.

Vägglöss (”bed bugs”) är små blodsugande insekter som kan förekomma på allt från enkla boenden till hotell av hög standard. De är inte kända för att sprida sjukdomar, men betten kan ge kraftig klåda och ibland uttalade hudreaktioner.

Det största problemet för resenären är att vägglöss lätt kan följa med hem i resväskor, kläder och andra tillhörigheter. När de väl har etablerat sig i bostaden kan de vara svåra och kostsamma att bli av med.

Minska risken på resan

När du kommer till ett nytt boende kan du göra en snabb kontroll av sängen. Titta framför allt längs madrassens sömmar, kring sänggaveln och i springor nära sängen efter vägglöss, små mörka fläckar eller andra tecken på angrepp.

Förvara helst resväskan på ett bagageställ en bit från sängen och undvik att lägga den på sängen eller direkt på golvet. Håll väskan stängd när den inte används och låt inte kläder ligga utspridda i rummet.

Om du hittar tydliga tecken på vägglöss bör du be att få byta till ett rum som inte ligger direkt intill det misstänkt angripna rummet, eller vid omfattande problem byta boende.

Om du misstänker vägglöss efter resan

Om du tror att du har bott i ett rum med vägglöss bör du vara försiktig när du packar upp hemma. Ta inte in bagaget direkt i sovrummet och kontrollera resväskan och dess innehåll.

Kläder och andra textilier som tål det kan tvättas eller värmebehandlas. Värme är ett effektivt sätt att döda både vägglöss och deras ägg. Om du misstänker att vägglöss har följt med hem bör du agera tidigt och vid behov kontakta ett skadedjursbekämpningsföretag.

Vanliga insektsmedel som används mot myggor är inte någon tillförlitlig metod för att förhindra vägglusangrepp.

Till sidtoppen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *