Information till resenärer och allmänheten
Smittämnet och smittvägar
Vattkoppor (varicella) är en mycket smittsam virusinfektion orsakad av varicella-zostervirus (VZV). Efter den första infektionen förblir viruset vilande i kroppens nervceller och kan senare i livet reaktiveras som bältros (herpes zoster). VZV sprids endast mellan människor och har en kort överlevnadstid utanför kroppen.
Smittan överförs främst via luften genom inandning av små droppar (aerosoler) från en infekterad persons utslag eller via luftvägssekret. Smitta kan också ske vid direktkontakt med vätska från blåsorna. Människor med vattkoppor är som mest smittsamma från en till två dagar innan utslagen visar sig fram tills alla blåsor har torkat och fått skorpa, vilket vanligtvis sker inom fyra till sju dagar. Bältros är mindre smittsamt men kan ändå smitta andra, särskilt om vätska från blåsor kommer i kontakt med personer som saknar immunitet mot vattkoppor.
Smittan kan också överföras från en gravid kvinna till fostret via moderkakan, vilket i sällsynta fall kan leda till fosterskador.
Sjukdomsbild
Inkubationstiden för vattkoppor är 14–16 dagar, men kan variera mellan 10 och 21 dagar. Vattkoppor börjar ofta med feber och en allmän känsla av sjukdom, särskilt hos vuxna, följt av kliande utslag. Hos barn är utslagen ofta det första tecknet.
Utslagen börjar som små röda prickar som utvecklas till vätskefyllda blåsor på en röd botten. Dessa kan spricka och bli såriga innan de torkar ut och får skorpa. Utslagen uppstår först på ansiktet, hårbotten och bålen, och sprider sig sedan till resten av kroppen. De kan också förekomma i munnen och på ögonens slemhinnor. Blåsorna kommer i omgångar, vilket innebär att en person kan ha både nya blåsor och skorpor samtidigt.
Hos barn är sjukdomen oftast mild och läker inom en vecka. Hos vuxna och spädbarn kan sjukdomsförloppet vara mer allvarligt och längre. Komplikationer som bakteriella hudinfektioner, lunginflammation och, i sällsynta fall, hjärninflammation (encefalit) är vanligare hos äldre och immunsupprimerade personer.
Om en gravid kvinna får vattkoppor under de första 20 veckorna av graviditeten finns en liten risk (<2 %) för att fostret ska utveckla varicellasyndrom, som kan ge missbildningar som ärrbildning i huden, förkrympta armar eller ben, hjärnskador eller ögonproblem. Om modern insjuknar nära förlossningen kan det nyfödda barnet få en allvarlig infektion, eftersom det saknar skyddande antikroppar.
Efter genomgången infektion utvecklar de flesta personer livslång immunitet mot vattkoppor. Det är ovanligt att få sjukdomen en andra gång, men det kan inträffa hos personer med nedsatt immunförsvar.
För friska barn rekommenderas främst symtomlindrande behandling, såsom febernedsättande läkemedel (dock inte acetylsalicylsyra eller ibuprofen) och antihistaminer mot klåda. Antiviral behandling (t.ex. valaciclovir) kan användas för ungdomar, vuxna, immunsupprimerade personer och nyfödda med hög risk för komplikationer. Denna behandling är effektivast om den påbörjas inom 48 timmar efter att utslagen uppstår.
Förekomst och riskgrupper
Vattkoppor är mycket vanligt över hela världen. I länder med tempererat klimat drabbas de flesta före 10 års ålder, och nästan alla vuxna har antikroppar mot sjukdomen. I tropiska regioner sker infektionen ofta senare i livet, vilket innebär att fler vuxna riskerar att insjukna.
Smittsamheten är hög, särskilt i miljöer som förskolor och skolor, och större utbrott kan förekomma i slutna grupper. Efter att vaccinering införts i flera länder har antalet fall minskat dramatiskt.
Resenärer som saknar immunitet mot vattkoppor löper risk att smittas, särskilt i områden med utbrott. Gravida kvinnor utan tidigare vattkoppor, immunsupprimerade personer och nyfödda är särskilt utsatta för allvarliga komplikationer. Flygbolag kan neka personer med synliga symtom att resa, så läkarintyg kan behövas om symtomen är kvar men inte längre smittsamma.
Hur man skyddar sig
I Sverige finns två vaccin mot vattkoppor: Varilrix® och Varivax®. Båda är levande försvagade vacciner och ges i två doser från 12 månaders ålder. Vaccinerna är mycket effektiva och ger långvarigt skydd.
Vaccination rekommenderas till:
- Medicinska riskgrupper, inklusive immunsupprimerade barn och vuxna samt deras nära kontakter.
- Ovaccinerade kvinnor i fertil ålder som planerar graviditet.
- Resenärer till områden där man riskerar att bli smittad, särskilt om man tillhör en riskgrupp.
Vaccinet kan också ges som postexpositionsprofylax inom 72 timmar efter kontakt med smittsam person.
Då det är levande vaccin ska gravida kvinnor och personer med svår immunbrist ska inte vaccineras. Nyvaccinerade personer bör undvika nära kontakt med personer med kraftigt nedsatt immunförsvar under de första veckorna efter vaccination.
Personlig hygien och undvikande av kontakt med smittade personer är viktigt för att minska risken för smitta. I miljöer med pågående utbrott, som förskolor, kan vaccination av mottagliga individer bidra till att begränsa spridningen.