Information till resenärer och allmänheten
Smittämnet och smittvägar
Tularemi, också känd som harpest, orsakas av bakterien Francisella tularensis. Sjukdomen är vanlig på norra halvklotet och förekommer inte i tropikerna eller på södra halvklotet. Den sprids genom kontakt med infekterade djur, särskilt harar och gnagare, eller genom bett av myggor och fästingar. Bakterien kan också spridas via förorenat vatten, damm eller infekterade livsmedel. Tularemi smittar inte mellan människor.
I naturen är bakterien mycket tålig och kan överleva länge i vatten, jord och på djurkadaver. På grund av den låga smittdosen och bakteriens möjlighet att spridas via luft klassas Francisella tularensis som ett potentiellt biovapen.
Sjukdomsbild
Symtomen varierar beroende på hur bakterien har spridits i kroppen. Vanliga symtom är feber, frossa och huvudvärk. Olika former av sjukdomen inkluderar:
- Ulceroglandulär form: Ett sår vid platsen för ett mygg- eller fästingbett, ofta på händer eller fingrar, med svullna lymfkörtlar.
- Tyfoidliknande form: Ingen tydlig infektionsplats, men med allvarliga symtom som blodförgiftning, andningssvikt och ibland multiorgansvikt.
- Oculoglandulär form: Ögoninfektion med svullna lymfkörtlar, ofta efter kontakt med infekterade djur.
- Pneumonisk form: Lunginflammation efter inandning av förorenat damm.
- Orofaryngeal form: Halsinfektion och svullna lymfkörtlar efter förorenad mat eller vatten.
Dödligheten utan behandling är 5–15 %, men sjunker till 2 % vid korrekt antibiotikabehandling. De flesta återhämtar sig helt, men sjukdomen kan leda till en lång återhämtningsperiod. Behandling med antibiotika är mycket effektiv om den ges i tid.
Förekomst och riskgrupper
Tularemi förekommer i skogsområden och ängsmarker på norra halvklotet, särskilt i Europa, Nordamerika och Asien. I Sverige är sjukdomen vanligast i norra och mellersta delarna av landet, där den ofta sprids via myggor. Finland rapporterar också många fall, särskilt året efter ett lämmelår. I USA är sjukdomen mycket ovanlig men mer allvarlig, eftersom den orsakas av en annan typ av bakterien.
Personer som jagar, fiskar, campar eller arbetar i skog och mark löper ökad risk att smittas. Risken ökar också vid hantering av infekterade djur eller om man dricker obehandlat vatten från naturen.
Hur man skyddar sig
Eftersom det inte finns något vaccin mot tularemi är det viktigt att vidta följande försiktighetsåtgärder:
- Drick inte obehandlat vatten från bäckar eller sjöar.
- Skydda dig mot mygg- och fästingbett genom att använda myggmedel och täckande kläder.
- Undvik att röra vid döda eller sjuka djur.
- Använd handskar vid hantering av vilda djur och rengör händerna noga efteråt.
- Tillaga viltkött noggrant innan det äts.