Information till resenärer och allmänheten
Smittämnet och smittvägar
Tuberkulos (TB) orsakas av bakterier som tillhör Mycobacterium tuberculosis-gruppen. Dessa bakterier växer långsamt och kan gömma sig inne i kroppens celler, vilket gör dem svåra att behandla. TB sprids oftast via små droppar i luften från personer med aktiv lunginfektion när de hostar, nyser eller pratar. För att bli smittad krävs oftast nära och långvarig kontakt, som inom en familj eller på en institution. Risken att bli smittad är också högre i trånga miljöer eller där ventilationen är dålig.
TB är inte särskilt smittsamt jämfört med andra infektionssjukdomar. En person med aktiv lung-TB kan i genomsnitt smitta 10–15 personer per år utan behandling. Smitta från andra källor, som damm med intorkade bakterier eller opastöriserad mjölk från kor med bovin TB, är ovanlig idag. Neonatal TB, som drabbar nyfödda, är sällsynt i länder med god mödravård.
Sjukdomsbild
När en person blir smittad kan kroppen reagera på tre olika sätt. Bakterierna kan dödas utan att orsaka sjukdom, en aktiv infektion kan utvecklas inom veckor eller månader, eller bakterierna kan bli vilande och orsaka en latent infektion. Latent TB innebär att bakterierna finns kvar i kroppen utan att ge symtom, men de kan aktiveras senare i livet.
Vid aktiv lung-TB är symtomen ofta vaga i början, som trötthet, feber, svettningar på nätterna och viktnedgång. Senare kan hosta, ibland med blodblandat slem, samt bröstsmärtor uppträda. Extrapulmonell TB, som drabbar andra delar av kroppen än lungorna, kan orsaka symtom från till exempel leder, njurar, hjärnhinnor eller lymfkörtlar. Generaliserad TB, så kallad miliärtuberkulos, är en sällsynt men allvarlig form där bakterier sprids i hela kroppen.
Primärinfektion sker vanligen inom några veckor efter smitta och kan vara symtomfri eller ge ospecifika besvär. Om immunförsvaret är svagt, till exempel på grund av hiv eller behandling med immundämpande läkemedel, är risken för en aktiv infektion större. Reaktiverad TB är en latent infektion som blir aktiv och förekommer oftast hos äldre eller personer med försvagat immunförsvar.
Behandling av aktiv TB kräver flera olika antibiotika under minst sex månader. Vid latent TB ges förebyggande behandling för att minska risken för att infektionen blir aktiv. Det är viktigt att följa behandlingen noggrant för att undvika resistensutveckling, vilket kan göra bakterierna svårare att behandla.
Förekomst och riskgrupper bland resenärer
TB är en av världens mest spridda infektionssjukdomar och drabbar främst unga vuxna i låg- och medelinkomstländer. En fjärdedel av världens befolkning bär på latent TB, och varje år insjuknar omkring 11 miljoner människor, varav 1,3 miljoner dör. Sjukdomen är vanligast i Afrika och Asien men förekommer också i Östeuropa och Latinamerika.
I Sverige rapporteras cirka 400 fall årligen, främst bland personer som nyligen invandrat från länder med hög förekomst av TB. Infödda svenskar drabbas oftast i hög ålder eller på grund av andra riskfaktorer, som alkoholmissbruk. Risken att bli smittad i Sverige är mycket låg utanför dessa grupper.
Risken för att resenärer ska drabbas av TB är generellt låg vid kortare vistelser, men ökar vid längre resor till områden med hög förekomst av sjukdomen. Särskilt utsatta är personer som vistas nära lokalbefolkningen, arbetar inom sjukvård eller flyktinghjälp, eller besöker släktingar i riskområden. Resenärer som redan har nedsatt immunförsvar eller andra riskfaktorer bör vara särskilt försiktiga.
Hur man skyddar sig
BCG-vaccinet används för att förebygga TB och ger bäst skydd mot svåra former av sjukdomen, som hjärnhinneinflammation hos små barn. Skyddseffekten hos vuxna är dålig.
I Sverige rekommenderas vaccinet till barn under 6 år med föräldrar från länder med hög TB-förekomst eller till barn under 18 år inför längre (>3 månader) resor till sådana länder. BCG-vaccination kan efter individuell bedömning också övervägas till barn utanför ovanstående grupper, om risken för TB-smitta bedöms som förhöjd, t.ex. om barnet vistats i område med konflikt eller naturkatastrofer, om släktingar/vänner i ursprungslandet har känd TB eller om barnet lever i social utsatthet.
BCG-vaccination ges inte rutinmässigt till vuxna resenärer men kan övervägas för personer i riskgrupper, som sjukvårdspersonal som ska arbeta i högendemiska områden.
För att minska risken för smitta vid resor bör man undvika att vistas nära personer med hosta i slutna miljöer. Skyddsutrustning, som andningsskydd, kan vara nödvändigt för vårdpersonal som hanterar TB-patienter. Resenärer bör också undvika att konsumera opastöriserade mejeriprodukter i områden där bovin TB förekommer.