Information till resenärer och allmänheten
Smittämnet och smittvägar
Fästingburen hjärninflammation (TBE) orsakas av TBE-virus, som tillhör familjen flavivirus. Det finns tre varianter av viruset: europeisk (Eur-TBEV), sibirisk (Sib-TBEV) och Fjärran östern-typen (FE-TBEV), med olika geografiska utbredningar. TBE sprids främst genom bett av fästingar, i Sverige vanligast av Ixodes ricinus (vanlig fästing). Viruset överförs tillsammans med fästingens saliv direkt efter bettet. Även fästingens larver och nymfer, vars bett ofta är svåra att upptäcka, kan sprida viruset.
Fästingar trivs i fuktiga områden med högt gräs och buskage, särskilt i övergångszoner mellan skog och ängsmark. De är mest aktiva mellan maj och september i Sverige, men längre säsonger kan förekomma vid milda vintrar.
den fästingart som vanligen sprider TBE i Sverige..
I Sverige räknar man med att mellan 1/50-1/1000 fästingar bär på TBEV beroende på var i landet man befinner sig. Viruset tillsammans med fästingens saliv överförs inom några minuter efter bettet. Nymfer och larver, vars bett ofta inte upptäcks, kan också sprida viruset.
Utöver fästingbett kan TBE i sällsynta fall smitta genom opastöriserad mjölk, särskilt getmjölk, vilket har rapporterats i några europeiska länder, bland annat i Tyskland, Estland och Ungern, men inte i Sverige.
Sjukdomsbild
TBE har vanligtvis ett tvåfasigt förlopp med en inkubationstid (tid från smitta till symtom) på 1–4 veckor. I den första fasen uppstår symtom som feber, huvudvärk, muskelvärk och allmän sjukdomskänsla, vilka vanligtvis går över inom en vecka. Hos 20–30 % av de infekterade följer en andra fas med påverkan på det centrala nervsystemet. Symtomen kan då inkludera hög feber, nackstelhet, huvudvärk, illamående och neurologiska symtom som förlamning, medvetslöshet eller kramper.
En tredjedel av de med meningoencefalit kan få långvariga besvär som minnesproblem, koncentrationssvårigheter och hjärntrötthet. Dessa symtom kan kvarstå i månader eller år. Den europeiska typen har en dödlighet på 0,5–2 % hos patienter som utvecklar encefalit.
Genomgången infektion ger livslång immunitet, och den som haft sjukdomen behöver inte vaccineras.
Det finns ingen specifik terapi mot TBEV, utan behandlingen är understödjande och symptomlindrande.
Förekomst och riskgrupper
TBE förekommer i fästingrika områden från Europa till Ryssland och Asien. I Sverige är risken störst i områden söder om en linje mellan Söderhamn och norra Värmland, med särskilt många fall i skärgårdar runt Mälaren och Östersjön.
Globalt rapporteras cirka 10 000–12 000 fall årligen, varav runt 400 fall i Sverige. Antalet fall har ökat på grund av klimatförändringar och utbredning av fästingarnas livsmiljö.
Det finns tre varianter av TBE, Europeisk TBEV (EurTBEV), Sibirisk TBEV (Sib-TBEV) och Fjärran östern TBEV (FE-TBEV), varav EurTBEV ger lindrigast symtom.
och Fjärran östern TBEV (FE-TBEV).
Inom övriga EU ser man en förhöjd risk framför allt i Finland (Ålands skärgård, finska Lappland och längs finska viken), Estland, Lettland, Litauen, Polen (nordöstra delarna), Tjeckien, Slovakien, Österrike, Ungern (östra delarna) och Slovenien, Slovakien, Sverige och Finland, men smittan förekommer även i andra länder (se kartan nedan).
Riskgrupper inkluderar personer som vistas i fästingrika områden, särskilt de som rör sig i skog och mark under fästingsäsongen. Även personer som bor i eller ofta besöker områden med hög förekomst av TBE löper ökad risk.
Hur man skyddar sig
Vaccination är det bästa sättet att skydda sig mot TBE om man vistas i skog och mark i länder och områden med förhöjd förekomst av TBE. I Sverige finns två likvärdiga vacciner, FSME-IMMUN® och Encepur®, som ges till både vuxna och barn från 1 års ålder, men med olika vaccinationsschema.
Grundvaccinationen består av tre doser, där de två första doserna bör ges före fästingsäsongen. För personer över 50 år och de med nedsatt immunförsvar rekommenderas ett förstärkt schema med fyra doser. Efter grundvaccinationen ges påfyllnadsdoser vart femte år, eller vart tredje år för äldre och personer med svagt immunsystem.
Andra förebyggande åtgärder inkluderar att bära heltäckande kläder och använda insektsmedel när man vistas i fästingrika områden. Efter vistelse i skog och mark bör man kontrollera kroppen för fästingar och ta bort dem snabbt med pincett eller fästingborttagare.
Fästingar kan krypa innanför en heltäckande klädsel och fästingmedel ger inget säkert skydd mot fästingbett. Det är därför bra att inspektera kroppen regelbundet efter att man vistats i skog och mark. Fästingar biter gärna i områden med tunn hud, till exempel i ljumskar och armhålor, vilket gör att de kan krypa runt på huden ett tag innan de biter. Hos barn sätter sig fästingarna inte bara på kroppen utan också på huvudet, speciellt i hårfästet och kring öronen.
Huden bör kontrolleras med jämna mellanrum för fästingar som sitter fast och dessa ska tas bort med särskild fästingborttagare eller finspetsad pincett. Fästingen ska då greppas så nära huden som möjligt, varefter man försiktigt drar uppåt och medan försöker undvika att bryta av mundelarna.
Man bör också undvika opastöriserade mejeriprodukter från områden med TBE-förekomst.