Information till resenärer och allmänheten
Smittämnet och smittvägar
Stelkramp orsakas av bakterien Clostridium tetani, som bildar mycket resistenta sporer. Sporerna förekommer i jord och avföring från människor och djur, särskilt i miljöer där gödsel används. De kan överleva i flera år och är motståndskraftiga mot värme och desinfektionsmedel. Smittan överförs när sporerna kommer in i kroppen via sår eller skador på huden, särskilt vid djupa punkterade sår eller skador förorenade med jord eller avföring. Brännskador och klämskador kan också utgöra en infektionsrisk. Neonatal stelkramp kan uppstå när navelstumpen förorenas vid förlossning under ohygieniska förhållanden. Stelkramp smittar inte mellan människor.
Sjukdomsbild
Symtomen vid stelkramp uppstår vanligtvis inom 1–3 veckor efter att sporerna kommit in i kroppen, men inkubationstiden kan variera mellan 1 och 21 dagar. Kortare inkubationstid är kopplad till allvarligare sjukdom. Det vanligaste symtomet är muskelstelhet, som börjar med svårigheter att öppna munnen (käkmuskelkramp, trismus) och sprider sig till nacke, bål och extremiteter. Kramper och smärtsamma muskelspasmer är typiska och kan utlösas av ljud eller beröring. Andra symtom inkluderar sväljningssvårigheter, feber, svettningar och högt blodtryck.
Det finns också två mindre vanliga former av stelkramp:
- Lokaliserad stelkramp, där muskelstelheten begränsas till området kring skadan.
- Cefalisk stelkramp, som påverkar kranialnerverna och kan uppstå vid huvudskador eller infektion i mellanörat.
Neonatal stelkramp drabbar nyfödda och orsakas av infektion i navelstumpen. Den kan ge livshotande kramper och andningssvårigheter och kan leda till långvariga neurologiska skador. Utan behandling har stelkramp en hög dödlighet, särskilt hos ovaccinerade, äldre och spädbarn.
Förekomst och riskgrupper
Stelkramp förekommer globalt men är vanligast i länder med varma och fuktiga klimat och dålig tillgång till vaccination. År 2020 rapporterades över 11 750 fall globalt, varav många i låginkomstländer. I Sverige är sjukdomen mycket ovanlig tack vare vaccinationsprogrammet. De flesta svenska fall har drabbat äldre personer som inte vaccinerats eller fått påfyllnadsdoser. Riskgrupper inkluderar ovaccinerade, personer med sår förorenade av jord eller avföring, nyfödda i låginkomstländer och resenärer som vistas i områden med hög risk för stelkramp och begränsad sjukvård.
I Sverige har total 21 fall rapporterats under 10-årsperioden 2014-2023. Av dessa var 17 födda före 1950, det året stelkrampsvaccination infördes i det svenska allmänna vaccinationsprogrammet.
Särskilt riskutsatta resenärer:
- Ofullständigt vaccinerade resenärer: Sannolikheten för skador är större vid resa, men ett besök på vaccinationsmottagning är också ett utmärkt tillfälle att se över vaccinationsstatus också med tanke på smitta i Sverige.
- Humanitära hjälparbetare: Särskilt personal som ska arbeta i områden efter naturkatastrofer då risken för sårskador är hög.
- Gravida resenärer: Särskilt gravida kvinnor som reser till länder där man ännu inte utrotat neonatal tetanus, f.n. Afghanistan, Angola, Centralafrikanska republiken, Guinea, Mali, Nigeria, Pakistan, Papua Nya Guinea , Somalia, Sudan, Sydsudan och Yemen. I dessa länder är det också mindre sannolikt att effektiv behandling finns tillgänglig.
Hur man skyddar sig
Det bästa skyddet mot stelkramp är vaccination. I Sverige ges vaccinet som en del av barnvaccinationsprogrammet, där barn får tre doser under sitt första levnadsår, en fjärde dos vid 5 års ålder och en femte dos i tonåren. Full vaccination ger ett långvarigt skydd. Vuxna rekommenderas en boosterdos vart 20år. Vid skada som innebär risk för stelkramp ges en extra dos om den senaste vaccinationen togs för mer än 20 år sedan. Ovaccinerade eller ofullständigt vaccinerade personer bör få både stelkrampsvaccin och immunglobulin vid misstänkt exponering.
God sårvård, inklusive noggrann rengöring och borttagning av död vävnad, är viktigt för att minska risken för infektion. Resenärer till områden med hög risk bör se över sitt vaccinationsskydd innan avresa. Gravida kvinnor i högendemiska områden rekommenderas vaccination för att skydda både sig själva och sina nyfödda barn.