Information till resenärer
Översikt
Rickettsioser är en grupp besläktade sjukdomar som orsakas av bakterier av familjen Rickettsiae, som finns spridda över hela världen. Dessa bakterier lever i små insekter och andra leddjur, såsom fästingar, loppor, kvalster och löss och kan infektera däggdjur (inklusive människor), men kan inte överleva under någon betydande period utanför sin värd.
Symtom på rickettsiainfektion uppträder cirka 1-2 veckor efter exponering. Vanliga symtom på de flesta rickettsioserna inkluderar en relativt lindrig och övergående sjukdomsbild med allmänsymtom som feber, huvudvärk, trötthet och ett upphöjt rodnat utslag. Komplikationer och svåra fall förekommer, och då ofta orsakade av inflammation i blodkärlen i olika organ. Typiskt för vissa av rickettsioserna är ett sår med en karakteristisk svart sårskorpa med död vävnad, eschar, på det ursprungliga bettstället (bild ovan).
Utifrån sina vektorer och symtom indelas rickettsioserna i två distinkta grupper; lus- och loppburen tyfus och kvalster- och fästingburen fläckfeber.
Tyfus (lus- och loppburna rickettsioser)
Tyfus sprids av löss och loppor. Dessa har bakterierna i sin tarm och förorenar bettstället efter ett blodmål. Bakterierna inokuleras sedan genom att den drabbade kliar och river sig.
Epidemisk (lusburen) tyfus
Smittämne: Rickettsiae Prowazekii.
Vektor: Den mänskliga kroppslusen (Pediculus humanus corporis)
Reservoar: Människor under epidemier och bl.a. flygande ekorrar i perioder mellan mänskliga epidemier.
Inkubationstid (från smitta till symtom): 7-14 dagar.
Symtom: Relativt mild hos barn, dödligheten ökar med åldern. obehandlat kommer cirka 50 % av 50-åringarna att dö. Vanligtvis utslag, ofta petekiala. Den höga febern kan vara förknippad med svår huvudvärk, kräkningar och näsblod. Komplikationer inkluderar medvetandesänkning, lunginflammation och njursvikt.
Epidemiologi: Har förekommit i epidemier i samband med krig och naturkatastrofer i situationer med extrem ohygienisk trängsel, t.ex. i stora epidemier med mycket hög dödlighet i de tyska koncentrationslägren, men även i nutida flyktingläger. Förekommer numera främst i de kallare, bergiga regionerna i centrala och östra Afrika (Burundi, Rwanda och Etiopien), och i några bergiga områden i Central- och Sydamerika (särskilt i Anderna). Mycket sällsynt bland resenärer.
Murin (loppburen) tyfus
Smittämne: Rickettsia typhi.
Vektor: Loppor (Xenopsylla cheopis).
Reservoar: Vanligen råttor.
Inkubationstid (från smitta till symtom): 7-14 dagar.
Symtom: Påminner om epidemisk tyfus, men mildare förlopp (förväxlas ofta med virussjukdomar). Kan kompliceras av allvarligare symtom, såsom vätskeansamling i lungorna, inflammation i levern eller hjärnan och njursvikt.
Epidemiologi: Är allmänt spridd i tropiska och subtropiska områden i Afrika, Sydostasien och Medelhavsområdet, men även i USA (främst i södra Kalifornien, Texas och Hawaii). Spridning har typiskt skett i hamnstäder och kustområden med gnagare. Sällsynt bland resenärer.
Fläckfeber (kvalster- och fästingburna rickettsioser)
De fästingburna rickettsioserna sprids ofta på landsbygden i områden med gräs-och buskvegetation med mycket fästingar, vanligtvis under senvåren och sommaren på grund av ökad aktivitet hos fästingar och kvalster under denna period. De olika arterna har olika incidens och utbredningsområden.
Men smitta kan även förekomma i städer. Även fästinglarver och nymfer kan överföra infektionen till människor, vilket innebär att många infekterade individer inte minns ett fästingbett innan symtomen uppträder. Smitta från människa till människa förekommer inte.
African tick bite fever
Smittämne: Rickettsia africae.
Vektor: Amblyoma-fästingar.
Reservoar: Hundar, gnagare, strutsar eller andra djur.
Inkubationstid (från smitta till symtom): Inkubationstid 7-14 dagar.
Symtom: Symtomen är vanligtvis mildare än för de flesta andra rickettsioserna. Eschar på bettstället.
Epidemiologi: Är den vanligaste reserelaterade rickettsiosen med förekomst i södra Afrika (särskilt i Botswana, Sydafrika och Zimbabwe). Den vanligaste rickettsiosen bland resenärer, speciellt i samband med safariresor och ekoturism. Antagligen underdiagnostiserad.
Kvalsterburen fläcktyfus (scrub typhus)
Smittämne: Orientia tsutsugamushi
Vektor: Arter av trombiculida kvalster (”chiggers”, särskilt Leptotrombidium deliense, vilka lever i områden med kraftig buskvegetation i övergången mellan skog och öppen mark
Reservoar: Olika gnagare.
Inkubationstid (från smitta till symtom): 6-21 dagar.
Symtom: Feber, huvudvärk och svullna lymfkörtlar och i vissa fall myalgi, gastrointestinala besvär eller hosta. Eschar på bettstället. Dödlighet ca 5 % obehandlad. Komplikationer är vanliga och inkluderar leverinflammation med gulsot, hjärninflammation, hjärmuskelinflammation, lunginflammation med andningssvikt och njursvikt. Multiorgansvikt rapporteras i upp till en tredjedel av fallen med komplikationer, med hög dödlighet på 20-30%. Cirka 15 % av patienterna har neurologiska komplikationer.
Epidemiologi: Förekommer utbrett i södra och östra Asien, Ryssland (Kurilerna), norra Australien (Queensland) samt i Melanesien (se karta nedan). Sjukdomen är sällsynt bland resenärer. På senare år har enstaka fall också rapporterats från Centralafrika, Chile och Peru.
Rocky Mountain Spotted fever
Smittämne: Rickettsia rickettsii
Vektor: Olika amerikanska fästingarter, såsom den amerikanska hundfästingen (Dermacentor variabilis), skogsfästingen (Dermacentor andersoni) och kennelfästingen (Rhipicephalus sanguineus). I undantagsfall kan sjukdomen spridas genom blodtransfusioner.
Reservoar: Gnagare.
Inkubationstid (från smitta till symtom): 7-14 dagar.
Symtom: Buksmärtor, illamående och utslag utöver de vanliga symtomen.
Epidemiologi: Förekommer i delar av USA, södra Kanada och Mexiko samt en variant i Brasilien kring São Paulo (Brazilian spotted fever). Mycket sällsynt bland resenärer.
Mediterranean spotted fever (fièvre boutonneuse)
Smittämne: Rickettsia conorii.
Vektor: Kennelfästingen (Rhipicephalus sanguineus).
Reservoar: Hundar och gnagare.
Inkubationstid (från smitta till symtom): Inkubationstid 7-14 dagar.
Symtom: Allmänsymtom med feber, huvudvärk och trötthet. Eschar på bettstället.
Epidemiologi: Förekommer över stora delar av Afrika, Europa, Indien och Mellanöstern, men varianter också i Australien och Brasilien. Sällsynt bland resenärer.
Övriga fläckfebrar
Det finns ytterligare (men mer ovanliga) rickettsioser som kan framkalla fläckfeber, och som återfinns på samtliga kontinenter utom Antarktis. Dessa inkluderar R. japonica (Japanese spotted fever), R. sibirica (Northern Asian tick typhus), R. helvetica (kan möjligen finnas även i Sverige och ger hjärtmuskelinflammation), Rickettsiae australis (Queensland tick typhus) och Rickettsiae honei (Flinders Island spotted fever).
Riskgrupper
Det finns risk för utbrott av lusburen tyfus i krigssituationer och i flyktingläger under trånga osanitära förhållanden.
Risken att få murin tyfus är störst för resenärer som exponeras för loppangripna katter och hundar, eller som vistas i områden med mycket smittade gnagare.
Risken för att få de kvalster- och fästingburna rickettsioserna är högst för resenärer i riskområden som ägnar sig åt utomhusaktiviteter (t.ex. camping, fiske, vandring och jakt) i buskiga områden, nära skogsområden eller områden med högt gräs, eller som åker på safari i Afrika (särskilt södra Afrika).
Hur man skyddar sig
Prevention bygger på att undvika exponering för och bett av fästingar, kvalster, loppor och infekterade djur, samt undvika direktkontakt med kända djurvärdar (vanligtvis hundar, katter och gnagare och deras loppor) när det är möjligt. Se: Skydd mot myggor, fästingar och andra leddjur
Personliga skyddsåtgärder som är effektiva mot fästingar och kvalster rekommenderas i buskiga områden. Personer som ägnar sig åt utomhusaktiviteter i drabbade områden bör:
- Bära långa ärmar och stoppa in byxbenen i strumpor.
- Behandla ytterkläder med pyretroider som permetrin, där detta finns tillgängligt.
- Applicera fästingmedel som innehåller DEET (även om DEETs effektivitet mot fästingen som överför TBF avtar efter 2 timmar).
- Utföra regelbundna kroppskontroller för fästingar (inklusive håriga delar av kroppen)
- Omedelbart ta bort alla fästingar som hittats.