Polio

Information till resenärer och allmänheten

Smittämnet och smittvägar

Polio orsakas av ett virus som tillhör gruppen enterovirus. Det finns tre olika typer av poliovirus, och immunitet mot en typ ger inte skydd mot de andra. Virus sprids framför allt via förorenat vatten eller mat och drabbar oftast områden med dålig hygien och sanitet. Människan är den enda kända reservoaren för viruset, vilket gör det möjligt att utrota sjukdomen genom vaccination. Smittan sker oftast från personer som inte visar några symtom men som bär på viruset. Viruset sprids via avföring och kan smitta andra under flera veckor. Det förökar sig först i halsen och tarmen, men i vissa fall kan det nå nervsystemet och orsaka skador som leder till förlamning.

Sjukdomsbild

Polio visar sig på olika sätt beroende på vilken form av sjukdomen som utvecklas. De flesta infekterade, cirka 70–90 %, märker inga symtom alls. Ungefär en fjärdedel får lindriga symtom som feber, halsont och trötthet, som går över inom en vecka. I vissa fall, cirka 1–5 % av infektionerna, kan polio orsaka hjärnhinneinflammation, vilket leder till stelhet i nacke och rygg. Denna form brukar läka utan några följdsjukdomar.

Hos en liten andel, mellan 1 av 200 och 1 av 2000 infekterade barn, utvecklas den allvarligaste formen – förlamande polio (även kallad barnförlamning). Då drabbas oftast en eller flera muskler, vilket kan ge svårigheter att röra en arm eller ett ben. I svåra fall påverkas andningsmuskulaturen, vilket kan leda till livshotande andningsproblem. Förlamning är ofta bestående, även om vissa kan återfå en del funktion genom att andra muskler tar över. Vuxna som drabbas har generellt en allvarligare sjukdomsbild än barn.

Långt efter en polioinfektion kan vissa utveckla så kallat postpoliosyndrom, där muskelsvaghet och smärta återkommer, ofta flera decennier efter att den ursprungliga infektionen läkt. Detta är dock inte en ny infektion utan en följd av tidigare skador.

Det finns ingen specifik antiviral terapi mot poliovirus utan behandlingen är endast understödjande och symptomlindrande.

Förekomst

Polio var en utbredd barnsjukdom innan vaccination infördes. I Sverige rapporterades det sista inhemska fallet år 1977, och tack vare vaccinationsprogram är polio nu nästan utrotad globalt. Två av de tre vilda poliotyperna är helt utrotade, men typ 1 förekommer fortfarande i Afghanistan och Pakistan.

I vissa andra länder, särskilt i Afrika och Asien, kan vaccinrelaterade poliovirus cirkulera i områden med låg vaccintäckning och dålig hygien. Resenärer som inte är fullvaccinerade och besöker länder där polio fortfarande förekommer, eller där utbrott rapporterats, löper en ökad risk att smittas. Barn som inte fått sina ordinarie vaccinationsdoser och vuxna med ofullständigt vaccinationsskydd är särskilt utsatta.

Förutom Afghanistan och Pakistan där polio fortfarande förekommer (endemiska länder), finns det nu 34 länder som klassificeras av WHO som utbrottsländer, vilka har stoppat spridning av inhemska vilda poliovirus men upplever återinfektion antingen av naturligt virus eller vaccinvirus. Tio länder klassificeras som riskutsatta länder, vilka har låga nivåer av immunitet och dålig övervakning, vilket gör att dessa länder riskerar att åter bli poliodrabbade.

Särskilt riskutsatta resenärer: Alla ovaccinerade eller undervaccinerade resenärer till länder med aktuell eller nyligen cirkulerad poliovirus (endemiska länder, utbrottsländer och riskutsatta länder). Se nedan eller under respektive landsinformation.

• Endemiska länder: Afghanistan och Pakistan.
• Utbrottsländer:
  Afrika: Algeriet, Angola, Benin, Botswana, Burkina Faso, Burundi, Centralafrikanska republiken, Demokratiska republiken Kongo, Djibouti, Egypten, Elfenbenskusten, Ghana, Guinea, Kamerun, Kenya, Madagaskar, Malawi, Mali, Mauretanien, Moçambique, Niger, Nigeria, Republiken Kongo, Sierra Leone, Somalia, Sudan, Tanzania, Tchad, Togo, Zambia, Zimbabwe.
  Amerika: Kanada (Montreal).
  Asien: Indonesien, Israel, Yemen
• Riskutsatta länder: Burkina Faso, Eritrea, Etiopien, Guinea-Bissau, Liberia, Senegal, Sierra Leone, Sydsudan, Tadzjikistan, Uganda.

Hur man skyddar sig

Vaccination är det mest effektiva sättet att skydda sig mot polio. I Sverige ges poliovaccin som en del av det allmänna barnvaccinationsprogrammet. Barn får totalt fyra doser, och skyddet är mycket gott. För vuxna resenärer som tidigare fått fyra doser rekommenderas en femte dos om det har gått mer än 5–10 år sedan den senaste vaccinationen, särskilt vid resor till länder där polio fortfarande sprids. Ovaccinerade eller delvis vaccinerade vuxna bör få en grundvaccination med flera doser innan resan, beroende på hur snart avresan sker.

Förutom vaccination är det viktigt att tänka på hygien. Undvik vatten som kan vara förorenat, som dricksvatten från osäkra källor eller dåligt rengjord mat. God handhygien är också avgörande för att minska risken för smitta. I vissa länder kan resenärer behöva visa upp ett intyg på aktuell poliovaccination, särskilt om de planerar att vistas där i mer än fyra veckor. Detta är ett krav som regleras av internationella hälsoregler för att förhindra spridning av poliovirus mellan länder.

För att förhindra ytterligare spridning av virus, har WHO sedan 2014 under det internationella hälsoreglementet (IHR) utfärdat tillfälliga rekommendationer som kräver poliovaccination med intyg (gula kortet) för resenärer som stannat >4 veckor och invånare som reser ut från länder med risk för poliovirusspridning. IHR:s akutkommitté för polio sammanträder var tredje månad och uppdaterar listan över länder som måste fortsätta med de tillfälliga poliovaccinrekommendationerna för att minska risken för internationell spridning av poliovirus.

De senaste rekommendationerna från 8 april 2024, avser följande sex länder: Afghanistan, Demokratiska republiken Kongo, Madagaskar, Malawi, Moçambique, Pakistan.