Information till resenärer och allmänheten
Smittämnet och smittvägar
Påssjuka är en sjukdom som orsakas av parotitvirus som bara kan smitta mellan människor. Viruset sprids genom små droppar i luften när någon hostar eller nyser, eller genom kontakt med saliv, till exempel när man delar glas eller bestick med någon som är smittad. Viruset infekterar först näsa och hals och sprids sedan via blodet till olika delar av kroppen, som spottkörtlarna, hjärnhinnorna, testiklarna, äggstockarna och bukspottkörteln. En person är oftast smittsam från två dagar innan till fem dagar efter att den typiska svullnaden i spottkörtlarna börjar. Påssjuka smittar inte lika lätt som mässling eller vattkoppor, men nära kontakt med en smittad person ökar risken att bli sjuk. Det finns inga djur som bär på viruset, och viruset försvinner ur kroppen när sjukdomen är över.
Sjukdomsbild
Den genomsnittliga tiden från smitta till symtom (inkubationstiden) är vanligen 16–18 dagar (intervall 12–25 dagar). Påssjuka börjar ofta med allmän sjukdomskänsla, feber, trötthet, huvudvärk och ont i musklerna. Efter några dagar svullnar vanligtvis spottkörtlarna vid käkvinklarna, ofta nära öronen, vilket kan göra ont och kännas ömt. Svullnaden kan vara på ena eller båda sidorna och brukar gå över inom fem dagar. Andra körtlar, som de under käken, kan också svullna. Vissa personer får bara lindriga symtom, som en lätt feber eller halsont, medan andra inte märker av sjukdomen alls.
Hos vuxna eller ovaccinerade kan påssjuka bli allvarligare, med komplikationer som inflammation i hjärnhinnor, testiklar eller äggstockar. Testikelinflammation kan i sällsynta fall leda till sterilitet, särskilt om båda testiklarna drabbas. Hörselproblem, bukspottkörtelinflammation och i mycket ovanliga fall hjärninflammation kan också förekomma. Vaccinerade personer får oftast en mildare sjukdom och löper mycket mindre risk för allvarliga följder.
Fullvaccinerade personer kan få infektion men löper mycket lägre risk för komplikationer. Permanenta följdsjukdomar och dödsfall är mycket sällsynta hos både vaccinerade och ovaccinerade patienter. Behandlingen inriktar sig på symtomen.
Förekomst och riskgrupper
Påssjuka finns i hela världen men är ovanligt i Sverige tack vare det allmänna vaccinationsprogrammet. Före vaccinationens införande var det en vanlig sjukdom, men idag rapporteras bara ett fåtal fall varje år. I länder utan vaccinationsprogram är sjukdomen fortfarande vanlig och kan leda till stora utbrott. Även i länder med hög vaccintäckning har utbrott rapporterats, ibland på grund av virusstammar som vaccinet skyddar sämre mot eller för att skyddet minskar med tiden. Ovaccinerade personer är mest utsatta, särskilt vid resor till länder där inte har rutinmässig påssjukevaccination och påssjuka därför är vanligt. Vaccinerade kan också smittas, men risken för komplikationer är betydligt lägre.
Hur man skyddar sig
Vaccination är det bästa skyddet mot påssjuka. I Sverige ges vaccinet som en del av det kombinerade MPR-vaccinet (mässling, påssjuka och röda hund) i två doser, vid 18 månaders ålder och i lågstadiet. Två doser ger ett mycket bra skydd mot sjukdomen och minskar risken för allvarliga följder. Om en vuxen inte är säker på sitt vaccinationsskydd kan en extra dos rekommenderas, särskilt inför resor till länder där sjukdomen är vanlig.
Förutom vaccination är det viktigt att undvika nära kontakt med personer som är sjuka och att inte dela glas, bestick eller andra föremål som kan föra över saliv. God handhygien är också ett enkelt sätt att minska risken för smitta. Resenärer till områden där påssjuka förekommer bör se till att deras vaccinationsskydd är uppdaterat för att undvika både sjukdom och spridning av viruset.