Information till resenärer
Smittämnet och smittvägar
Nilfeber (West Nile-fever) orsakas av West Nile-virus (WNV), ett virus som tillhör samma familj, som dengue-, TBE-, gula feber- och Zika-virus ingår. Viruset sprids mellan fåglar och Culex-myggor i en naturlig cykel. Människor och hästar kan smittas av bett från infekterade myggor men spelar ingen roll i virusets fortsatta spridning, vilket gör oss till så kallade ”dead-end hosts”.
Andra smittvägar inkluderar organtransplantation, blodtransfusion och i sällsynta fall från mor till barn under graviditet och amning. Yrkessmitta har också rapporterats, bland annat från laboratoriearbete eller vid hantering av döda fåglar. Viruset förekommer hos många fågelarter och är särskilt dödligt för rovfåglar och kråkfåglar. Fall av sjukdom hos hästar kan vara en indikator på virusets spridning i ett område.
Sjukdomsbild
De flesta som smittas av WNV, cirka 80 %, får inga symtom alls. Hos de som insjuknar uppträder symtomen vanligtvis 2–6 dagar efter smitta, men inkubationstiden kan vara upp till 21 dagar. De första tecknen är feber, huvudvärk, muskelvärk, illamående, trötthet och ibland utslag på bålen. Svullna lymfkörtlar och ögonsmärta kan också förekomma.
Färre än 1 % utvecklar en allvarlig form av sjukdomen med hjärninflammation (meningoencefalit). Detta kan ge hög feber, nackstelhet, förvirring, kramper och ibland förlamning. Denna variant kan vara livshotande, särskilt för personer över 60 år och de med underliggande sjukdomar som diabetes, hjärtsjukdom eller cancer. De flesta återhämtar sig helt, men trötthet och svaghet kan vara i månader, och vissa kan få bestående neurologiska problem.Diagnostik och behandling
Det finns inte någon specifik antiviral behandling mot Nilfeber, utan omhändertagandet är understödjande med intensivvård vid behov.
Förekomst och riskgrupper
Nilfeber är den myggöverförda virusinfektionen med störst geografisk spridning. Det förekommer i många delar av världen, inklusive Afrika, Mellanöstern, Asien, Australien, Oceanien samt Nord- och Centralamerika. I tropiska områden finns risken året runt, medan viruset i tempererade klimat, som Europa och Nordamerika, är vanligast mellan juni och november, med en topp i juli–september.
I Europa har flest fall rapporterats från Italien och Grekland, men fall förekommer också i bl.a. Österrike, Ungern, Rumänien och Spanien. I Nordamerika rapporteras fall årligen från USA och Kanada. I Afrika är risken högst i fuktiga områden nära sjöar och kuster.
Alla som vistas i områden där WNV förekommer, särskilt under myggsäsongen, kan smittas. Äldre personer och de med kroniska sjukdomar löper större risk för allvarlig sjukdom.
Hur man skyddar sig
Det bästa skyddet mot WNV är att undvika myggbett. Culex-myggor, som sprider viruset, är mest aktiva tidigt på natten, särskilt mellan 22.00 och midnatt. Följ dessa råd för att minska risken för infektion:
- Använd myggmedel: Applicera myggmedelpå exponerad hud och kläder.
- Bär skyddande kläder: Använd långärmade tröjor och långbyxor, särskilt under kvällar och nätter.
- Sov under myggnät: Säkra myggnät, gärna impregnerade med insektsmedel, för användning vid sovplatsen.
- Bo i myggfria rum: Välj boenden med luftkonditionering eller fönster och dörrar med myggnät.
- Undvik döda fåglar: Om du hanterar döda fåglar, använd handskar för att undvika eventuell kontakt med viruset.