Information till resenärer
Smittämnet och smittvägar
Leptospiros är en sjukdom som orsakas av bakterier från släktet Leptospira. Dessa bakterier är spiralformade och finns i många varianter. De sprids via urin från infekterade djur, särskilt gnagare som råttor. Bakterierna kan överleva länge i fuktig jord eller vatten, särskilt i varmt klimat.
Människor blir smittade genom kontakt med förorenad jord eller vatten, till exempel vid simning, vadning eller arbete i översvämmade områden. Bakterierna kan tränga in genom småsår i huden eller via ögon och mun. Att dricka förorenat vatten kan också sprida smittan. Sjukdomen sprids inte från person till person.
I de flesta regioner är förekomsten av leptospiros högst under regnperioderna och utbrott efter översvämningar rapporteras allt oftare. Översvämningsvatten sprider bakterier genom miljön, samtidigt som människor fördrivs från hem och djur från sina vanliga livsmiljöer. Översvämningar har därför lett till många utbrott, särskilt i tropiska utvecklingsländer, ett problem som är i ökande i och med klimatförändringarna. I hyperendemiska regioner som Amazonas och Stillahavsöarna kommer ofta människor i kontakt med förorenade sötvattenmiljöer i sina dagliga aktiviteter.
Sjukdomsbild
Symtomen på leptospiros börjar ofta 5–14 dagar efter smitta, men ibland tidigare eller senare. Sjukdomen kan vara mild eller mycket allvarlig. Många får hög feber, ont i musklerna (särskilt i vaderna), huvudvärk och illamående. Andra vanliga symtom är utslag, röda ögon, magont och diarré.
I svåra fall kan bakterierna påverka njurar, lever och lungor, vilket kan leda till gulsot, njursvikt eller blödningar. Ibland utvecklas en form som kallas Weils sjukdom, där flera organ samtidigt slutar fungera.
Förekomst och riskgrupper bland resenärer
Leptospiros är en av de vanligaste sjukdomarna som sprids från djur till människor i världen. Sjukdomen är vanligast i tropiska och varma områden, särskilt i Sydamerika, Asien och Stillahavsöarna. Den är vanlig i områden med dålig sanitet, översvämningar och kontakt mellan människor och djur. I Europa är sjukdomen ovanlig, men ett fåtal fall rapporteras varje år, ofta hos resenärer som smittats utomlands.
Leptospiros förekommer främst i områden med småjordbruk och i urbana slumbebyggelser i tropiska regioner på grund av den höga tätheten av inhemska och vilda reservoarer och dåliga sanitära förhållanden. Exponeringen för gnagarburen leptospiros verkar öka i stadsområden, särskilt under översvämningar
Leptospiros förekommer också i Europa med kring 1 000 årligen rapporterade fall, varav 10-25% uppges vara reserelaterade. Under perioden 2004-2019 diagnostiserades 57 fall i Sverige, varav 3 sannolikt smittats i Sverige.
Personer som vistas i områden där leptospiros är vanlig, till exempel tropiska länder, löper högre risk. Särskilt riskfyllda aktiviteter är simning, vadning eller arbete i förorenat vatten, som vid översvämningar. Resenärer som ägnar sig åt forsränning, vattensporter eller andra aktiviteter i naturen kan också smittas.
Yrkesgrupper som arbetar nära djur eller vatten, till exempel jordbrukare, avloppsarbetare och veterinärer, löper också högre risk.
Hur man skyddar sig
Det finns inget vaccin mot leptospiros för människor. Du kan skydda dig genom att undvika att bada eller vada i förorenat vatten, särskilt efter kraftiga regn eller översvämningar. Om du har sår på huden, täck dem med vattentäta förband. Drick rent eller kokt vatten och undvik att äta mat som kan ha blivit smutsig.
Vid arbete eller aktiviteter i riskmiljöer bör du använda skyddsutrustning som stövlar och handskar. För personer med hög risk, som militära grupper eller forskare, kan antibiotika användas i förebyggande syfte.
Du bör omedelbart söka sjukvård vid febersjukdom efter möjlig exponering för infekterat vatten.