Information till resenärer
Smittämnet och smittvägar
Leishmaniasis är en sjukdom som orsakas av parasiter från släktet Leishmania. Det finns över 20 olika arter av dessa parasiter som kan orsaka olika former av sjukdomen, beroende på vilken art som överförts:
- Kutan leishmaniasis (hud): Orsakas av parasiter som Leishmania tropica och Leishmania major i gamla världen (kring Medelhavet, Afrika och Mellanöstern) och Leishmania mexicana i nya världen (Central- och Sydamerika).
- Mukokutan leishmaniasis (hud och slemhinnor): Orsakas av Leishmania Viannia braziliensis i Central- och Sydamerika.
- Visceral leishmaniasis (inre organ, även kallad kala-azar): Orsakas av Leishmania donovani, främst i Sydasien, Afrika och Brasilien.
Parasiten sprids genom bett från en smittad sandmygga, som är en mycket liten insekt (2–3 mm). Sandmyggorna suger blod från människor och djur, och endast honorna biter. De är mest aktiva från skymning till gryning, särskilt i fuktiga och skuggiga miljöer. Sandmyggans bett kan gå obemärkt förbi eftersom de är små och deras bett ofta inte känns.
Sjukdomen sprids främst i områden med sandmyggor, där djur som hundar, gnagare och harar fungerar som värdar för parasiten. Smitta kan också ske genom blodtransfusioner eller vid laboratoriearbete, men detta är ovanligt.
Sjukdomsbild
Symtomen på leishmaniasis beror på sjukdomens form:
Kutan leishmaniasis (orientböld)
Den vanligaste formen påverkar huden och börjar med ett sår på platsen där man blivit biten av en sandmygga. Såret kan uppträda dagar till flera månader efter bettet och börjar ofta som en liten knöl eller röd fläck. Detta utvecklas till ett öppet sår med upphöjda kanter och en central krater. Såren är oftast smärtfria, men kan bli infekterade av bakterier, vilket gör dem smärtsamma. Såren läker ofta av sig själva, men det kan ta månader eller år och leder nästan alltid till ärrbildning.
Mukokutan leishmaniasis
Denna form kan spridas från huden till slemhinnorna i näsa, mun eller hals. Detta kan ske flera år efter att de ursprungliga hudsåren har läkt. Sjukdomen börjar ofta med nästäppa, blödningar eller sår i näsan och kan i svåra fall orsaka allvarliga skador på näsans brosk, struphuvud eller svalget.
De initiala kliniska symtomen kommer ofta från näsan med blödningar, kronisk nästäppa och inflammerad slemhinna eller sår. Mer sällan är munnen eller struphuvudet inblandade, vilket då debuterar som hosta eller heshet. I avancerade fall kan det ske en destruktiv av slemhinnor, ben och brosk i munnen, näsan, struphuvudet och svalget (t.ex. perforering av nässkiljeväggen eller skada på struphuvudet eller luftstrupen).
Visceral leishmaniasis (kala-azar)
Den mest allvarliga formen drabbar de inre organen, särskilt lever, mjälte och benmärg. Symtomen börjar ofta smygande med trötthet, feber, viktminskning och nattsvettningar. Mjälten och levern kan bli kraftigt förstorade, och blodvärdet försämras vilket leder till anemi. Utan behandling leder denna form ofta till döden inom två år, vanligtvis på grund av sekundära infektioner.
Förekomst och riskgrupper bland resenärer
Globalt uppskattas cirka 1 miljon fall av kutan leishmaniasis och 300 000 fall av visceral leishmaniasis varje år, med cirka 20 000 dödsfall.
Leishmaniasis förekommer i över 90 länder, främst i tropiska och subtropiska regioner (se kartan). Kutan leishmaniasis är vanligast i Afghanistan, Algeriet, Brasilien, Iran, Peru, Saudiarabien och Syrien. Visceral leishmaniasis är vanlig i Indien, Nepal, Bangladesh, Sudan och Brasilien.
I Europa har fall rapporterats främst från södra Frankrike, Grekland, Italien, Portugal, Spanien och Medelhavsöarna, men sjukdomen har diagnostiserats så lång norrut som södra Tyskland.
Alla som reser till eller bor i områden där sandmyggor förekommer riskerar att bli smittade om de blir bitna. Resenärer med ökad risk inkluderar:
- Äventyrsresenärer och ekoturister.
- Biståndsarbetare och personer som arbetar i flyktingläger.
- Fågelskådare och andra som vistas utomhus på landsbygden från skymning till gryning.
Även korttidsresenärer har drabbats, särskilt om de vistats i områden där sjukdomen är vanlig.
Hur man skyddar sig
Det finns inget vaccin mot leishmaniasis, så förebyggande åtgärder är viktiga:
- Undvik utomhusaktiviteter från skymning till gryning när sandmyggorna är som mest aktiva.
- Använd skyddande kläder som täcker armar och ben.
- Applicera myggmedel med DEET på exponerad hud och under kanterna på kläderna.
- Sov i luftkonditionerade eller väl skyddade rum. Använd insektsnät impregnerade med permetrin, eftersom sandmyggor kan ta sig genom vanliga myggnät.
- Spraya inomhusmiljöer med insektsmedel och använd fläktar för att störa sandmyggornas flygförmåga.