Information till resenärer
Smittämnet och smittvägar
Hakmaskinfektion, även kallad ancylostomiasis, orsakas av två olika arter av hakmaskar: Ancylostoma duodenale och Necator americanus. Dessa är små, blodlivnärande parasiter som lever i tunntarmen hos människor. Smittan börjar när ägg från en infekterad persons avföring hamnar på marken, vanligtvis i områden med dålig sanitet där mänsklig avföring används som gödsel eller där småbarn bajsar på marken.
På varma och fuktiga platser kläcks äggen efter 1–2 dagar och släpper ut larver. Människor smittas när larverna penetrerar huden, oftast genom fötterna, när de går barfota på förorenad jord. Larverna tar sig in i blodkärlen och färdas till lungorna, där de tränger igenom alveolerna och migrerar upp genom luftvägarna till svalget. De sväljs sedan och når tunntarmen, där de utvecklas till vuxna maskar.
I tunntarmen fäster sig hakmaskarna vid tarmväggen och livnär sig på blod, vilket kan leda till järnbristanemi. Vuxna hakmaskar kan leva i kroppen i två år eller längre och under sin livstid producera stora mängder ägg, som sprids vidare med avföringen och fortsätter infektionen i miljön.
Symptom
De flesta med hakmaskinfektion har inga symtom. När symtom uppträder kan de inkludera klåda och utslag där larverna trängt in i huden, vanligtvis på fötterna. Under larvernas vandring genom kroppen kan de orsaka hosta och andningsbesvär. Vuxna hakmaskar i tarmen kan leda till buksmärtor, viktminskning och diarré.
Vid långvarig infektion kan järnbrist uppstå, vilket orsakar trötthet, blekhet och svaghet. Hos barn kan kronisk järnbrist leda till tillväxthämning och inlärningsproblem, medan gravida kvinnor kan drabbas av komplikationer som påverkar fostrets utveckling.
Förutom infektioner orsakade av mänskliga hakmaskar kan djurhakmaskar, vanligen från hundar och katter, också orsaka infektioner hos människor. Dessa larver når dock inte vuxen ålder i människokroppen. I stället migrerar de genom huden och orsakar en ytlig infektion som kallas kutan larva migrans. Detta kännetecknas av slingrande, kliande utslag och är en självbegränsande infektion som varar i flera veckor.
Förekomst och riskgrupper bland resenärer
Hakmaskinfektion är vanlig i tropiska och subtropiska regioner, med uppskattningsvis 575–750 miljoner drabbade globalt. Parasiten är utbredd i Afrika, Asien, Amerika och Oceanien. I Mellanöstern, Nordafrika och södra Europa förekommer främst Ancylostoma duodenale.
Resenärer som vistas på landsbygden i tropiska och subtropiska områden löper störst risk, särskilt om de går barfota eller har direkt kontakt med jord. Personer som vistas på stränder med sand som kan vara förorenad av avföring från hundar eller katter riskerar att drabbas av kutan larva migrans, en ytligare form av infektionen.
Hur man skyddar sig
Du kan skydda dig mot hakmaskinfektion genom att alltid bära skor, även på stränder, och undvika direktkontakt med jord eller sand i områden där parasiten är vanlig. Om du sitter på marken, använd en barriär som ett underlag. För att minska risken för kutan larva migrans bör du undvika att gå barfota eller ligga direkt på sand som kan ha förorenats av avföring från djur.