Information till resenärer
Smittämnet och smittvägar
Gula febern är en potentiellt dödlig blödarfeber som orsakas av gula febernvirus (GFV), ett virus som är släkt med denguevirus och zikavirus. Sjukdomen sprids via myggbett från gula febernmyggan (Aedes aegypti) och i mindre utsträckning från tigermyggan (Aedes albopictus). Viruset överförs i tre olika miljöer:
- Urbant: Människor smittar varandra via myggor i stadsmiljö.
- Skogsmiljöer: Myggor överför virus mellan apor i djungelmiljö, men människor som vistas där kan också smittas.
- Mellanvariant: På landsbygden kan myggor sticka både apor och människor.
GFV finns i tropiska delar av Afrika och Sydamerika.
Sjukdomsbild
Symtomen uppstår 3–7 dagar efter smitta. Många får inga symtom alls, medan andra får influensaliknande besvär som feber, huvudvärk, muskelvärk, illamående och trötthet. De flesta tillfrisknar inom några dagar, men cirka 15 % utvecklar en allvarlig form av sjukdomen med blödningar, leverskada (gulsot), njursvikt och organsvikt. Dödligheten i svåra fall är 30–60 %. De som överlever får oftast inga bestående men.
Det finns ingen specifik behandling; vården inriktas på att lindra symtom och ofta behövs intensivvård vid svåra fall.
Förekomst och riskgrupper
Världshälsoorganisationen (WHO) har officiellt listat 29 länder i Afrika och 13 länder i Sydamerika som länder och områden med risk för överföring av gula febern. I dessa förekommer antingen gula febern just nu eller så har sjukdomen förekommit där tidigare. Dessutom finns där de apor som kan bära på viruset (reservoar) och de myggor som kan sprida sjukdomen (vektorer). Dessa länder är:
Afrika: Angola, Benin, Burkina Faso, Burundi, Centralafrikanska Republiken, Demokratiska Republiken Kongo (Kongo Kinshasa), Ekvatorialguinea, Elfenbenskusten, Etiopien*, Gabon, Gambia, Ghana, Guinea, Guinea-Bissau, Kamerun, Kenya*, Liberia, Mali *, Mauretanien*, Niger*, Nigeria, Republiken Kongo (Kongo Brazzaville), Senegal, Sierra Leone, South Sudan, Sudan*, Tchad, Togo, och Uganda, med högst incident i Nigeria.
Latinamerika: Argentina*, Bolivia*, Brasilien*, Colombia*, Ecuador (inkl. Galapagosöarna)*, Franska Guyana, Guyana, Panama*, Paraguay, Peru*, Surinam, Trinidad och Tobago*, Venezuela*, med högst incident i Amazonasområdet.
* Länder där gula febern enbart finns i vissa delar av landet. Se kartor nedan. Klicka för större bild.
Klicka för större bild. Källa: CDC
Under 2023–2024 har flera utbrott av gula febern rapporterats, främst i Afrika (Nigeria, Guinea, Niger) och Sydamerika (Colombia, Guyana, Peru). Resenärer till dessa områden bör vara extra noggranna med vaccination och myggskydd.
Kontakta en vaccinationsmottagning i god tid inför din resa för rådgivning och vaccination.
Alla ovaccinerade som vistas i riskområden kan smittas. Risken att insjukna beror på resans längd, aktiviteter och kvaliteten på myggskyddet. Även korta resor till områden med pågående utbrott kan innebära hög risk.
Många länder har dessutom särskilda bestämmelser för personer som nyligen vistats i områden med risk för smitta.
Så skyddar du dig
Myggskydd: Använd myggmedel, täckande kläder och sov under myggnät. Myggorna är mest aktiva på morgonen och kvällen.
Vaccination: Vaccinet Stamaril® ger ett effektivt skydd mot gula febern. En dos ger sannolikt livslång immunitet och ska tas minst 10 dagar före resa till riskområde. Vaccinet rekommenderas till alla resenärer över 9 månader som besöker endemiska områden. Det är sällsynt med allvarliga biverkningar, men det finns en risk, särskilt hos äldre resenärer. Vaccinet ska därför endast tas om risken för smitta är reell – inte för säkerhets skull.
Vaccinationsintyg: Många länder kräver ett internationellt vaccinationsintyg för inresa om man nyligen vistats i områden med risk för gula febern. Intyget utfärdas av godkända vaccinationscentraler och är giltigt från 10 dagar efter vaccination, numera livslångt.