Information till resenärer
Smittämnet och smittvägar
Ebolafeber är en allvarlig och ofta dödlig sjukdom som orsakas av ebolavirus, ett filovirus som finns i flera varianter, bland annat Zaire, Sudan och Bundibugyo. Viruset tros ha sitt ursprung hos vilda djur, framför allt fladdermöss, som fungerar som reservoarer. Smittan sprids till människor genom direktkontakt med kroppsvätskor från infekterade djur eller människor, som blod, saliv, svett, urin eller avföring.
Människor kan också smittas genom att hantera döda djur eller äta kött från vilda djur som är infekterade. När smittan väl nått människan kan den spridas mellan personer via nära kontakt, särskilt under vård av sjuka eller genom hantering av döda kroppar vid begravningar. Smittan överförs inte via luft, men risken är hög vid direktkontakt utan skydd.
Sjukdomsbild
Symtomen på ebolafeber börjar oftast 2–21 dagar efter smitta. Sjukdomen börjar med plötslig feber, svår trötthet, muskelvärk, huvudvärk och halsont. Dessa symtom kan följas av kräkningar, diarré, magont och hudutslag. Många drabbas också av blödningar, både inre och yttre, vilket kan visa sig som blod i avföringen eller blödningar från slemhinnor, till exempel i näsa och mun.
Sjukdomsförloppet är snabbt och kan leda till organsvikt, chock och död, särskilt om behandling inte sätts in i tid. Dödligheten varierar beroende på virusets variant och vårdmöjligheterna, men ligger ofta mellan 25–90 %.
Förekomst och riskgrupper bland resenärer
Ebolautbrott är vanligast i Afrika söder om Sahara, särskilt i områden med nära kontakt mellan människor och vilda djur. De flesta utbrotten har rapporterats i länder i Väst- och Centralafrika, varav det största var det västafrikanska utbrottet i Guinea, Liberia och Sierra Leone 2013-2016, med över 28 000 fall och 11 000 dödsfall. Stora utbrott har kopplats till begränsad tillgång till sjukvård och brist på skyddsutrustning för vårdpersonal.
Utbrott uppstår oftast i avlägsna byar där människors kontakt med vilda djur är vanligt. Risken för spridning är störst i områden med svag hälsostruktur, men effektiva insatser har visat sig kunna begränsa smittspridningen.
Risken är låg för resenärer och personer som besöker släkt och vänner och släktingar, såvida inte resenären har direkt fysisk kontakt med infekterade kroppsvätskor från sjuka personer, lik eller sjuka djur under en epidemi.
Förutom vid sex är risken också låg för personer som kommer i direkt kontakt med kroppsvätskor från återhämtade patienter.
Risken är betydande för sjukvårdspersonal och frivilliga som är involverade i vården av ebolapatienter. Strikt genomförande av rekommenderade hygien- och skyddsåtgärder minskar risken, även om infektioner har inträffat trots stränga försiktighetsåtgärder (inklusive användning av modern personlig skyddsutrustning).
Hur man skyddar sig
Exponering för ebolavirus kan minimeras genom att:
- undvika direktkontakt med infekterade kroppsvätskor från personer med en eboladiagnos, eller med ytor eller föremål som kunnat kontamineras av en smittad person (levande eller avliden)
- undvika kontakt med icke-mänskliga primater och fladdermöss (inklusive grottor och andra platser där fladdermöss samlas).
- avstå från att äta bush meat.
- använda kondom vid sexuell aktivitet med överlevande.
- använd alkoholbaserade handdesinfektionsmedel för handhygien i sjukvårdsmiljöer,
- som vårdpersonal noggrant iaktta all hygienrutiner och bära personlig skyddsutrustning.
Det finns tre vacciner mot ebolafeber som godkänts inom EU. Vaccinerna kan användas till sjukvårdspersonal och andra riskutsatta personer i utbrottsituationer. Skyddseffekten är dock inte total så andra skyddsåtgärder är fortfarande väsentliga.