Information till vaccinatörer och reserådgivare
Smittämnet och smittvägar
Denguefeber är en febersjukdom som orsakas av denguevirus, som har fyra olika serotyper (DENV-1, DENV-2, DENV-3 och DENV-4). Viruset sprids via myggbett från gula febernmyggan (Aedes aegypti) och tigermyggan (Aedes albopictus). Myggorna är aktiva under dagen och trivs nära människor, ofta i områden med stillastående vatten som blomkrukor eller regnpölar. Klimatförändringar har gjort att tigermyggan nu sprids till Europa. Smittan sker främst i tropiska och subtropiska områden, men mor-till-barn-smitta under graviditet har också rapporterats.
Sjukdomsbild
Inkubationstiden (tiden från smitta till symtom) är 5–10 dagar. De flesta smittade får milda eller inga symtom alls, men dengue kan orsaka hög feber, huvudvärk, muskel- och ledvärk, förstorade lymfkörtlar och utslag. Ibland kan ledvärken vara mycket intensiv (”break bone fever”). Förstagångsinfektioner ger livslång immunitet mot den specifika serotypen, men efterföljande infektioner med andra serotyper kan ge svårare sjukdom.
I vissa fall utvecklas dengue till blödarfeber med allvarliga blödningar eller denguechocksyndrom som kan vara livshotande. Detta är vanligare vid återinfektion med en ny serotyp eller hos spädbarn och äldre personer.
Det finns ingen specifik behandling mot denguefeber, utan man behandlar de olika symtomen.
Förekomst och riskgrupper
Förekomst: Dengue är den vanligaste myggburna virussjukdomen globalt och förekommer i cirka 100 länder. Antalet rapporterade fall har ökat kraftigt de senaste två decennierna. Risken för infektion är högst under regnperioder och i områden med pågående utbrott.
Baserat på rapporterade fall i EU 2015-2019 så var risken att få en tillräckligt allvarlig dengueinfektion att den blivit diagnosticerad efter hemkomsten i genomsnitt cirka tre fall per 100.ooo resenärer till områden med dengue, med stor variation mellan länderna. Störst risk rapporterades från resenärer till Sydostasien (16/100.000 resenärer) och Stilla Havsöarna (Oceanien) utom Australien och Nya Zealand (20-100/100.000 resenärer). Man kan räkna med att antalet fall med lindrig dengue är avsevärt mycket högre än detta, men det är dessa mer symtomgivande fall som vi vill förhindra med vaccination (se karta nedan).
År 2023 och 2024 har noterats en historiskt hög spridning, särskilt i Syd- och Mellanamerika samt Sydostasien, och risken under pågående regnsäsong kan var flerdubbel de tidigare siffrorna.
Riskgrupper. Alla som vistas i områden med dengue riskerar smitta, men risken är högre för spädbarn, äldre, gravida och personer med kroniska sjukdomar som diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. Vissa grupper löper större risk för svår denguefeber om de smittas. Dessa grupper inkluderar spädbarn och äldre, gravida kvinnor, överviktiga personer samt personer med vissa kroniska sjukdomar såsom diabetes mellitus, hjärtsvikt, hjärt/kärlsjukdom, lever och njursvikt eller med en ökad blödningsbenägenhet av sjukdom eller läkemedel.
Så skyddar du dig
Skydd mot myggbett är avgörande för att undvika dengue. Använd myggmedel, täckande kläder och sov under myggnät. Myggorna är dagaktiva och biter oftast på morgonen och kvällen.
Ett vaccin, Qdenga®, finns nu tillgängligt och rekommenderas för resenärer 6-60 år som tidigare haft dengue och som ska vistas längre tid i högriskområden. Skyddet mot DENV3 och DENV4 är dock osäkert. Vaccinet ges i två doser med 3 månaders mellanrum.
Om du inte haft dengue tidigare finns en teoretisk risk att du efter vaccination kan insjukna i svårare sjukdom om du blir smittad med DENV3 och DENV4. Trots detta kan det ibland vara motiverat med vaccination vid längre resor till områden med hög risk. Rådgör gärna med din vaccinationscentral om detta inför resan.