Information till resenärer
Smittämnet och smittvägar
Återfallsfeber är en febersjukdom som orsakas av Borrelia-spiroketer och kännetecknas av cykliska feberperioder, så kallade skov. Det finns två huvudvarianter av sjukdomen:
Fästingburen återfallsfeber orsakas oftast av Borrelia duttoni. Denna variant sprids via mjuka fästingar av arten Ornithodoros, som främst biter på natten utan att det märks. Fästingarna har gnagare som reservoar och förekommer i områden där människor och djur lever nära varandra.
Lusburen återfallsfeber orsakas av Borrelia recurrentis. Den sprids via klädlusen (Pediculus humanus), där spiroketerna finns i lusens avföring. Infektion sker när man kliar bettstället och gnider in avföringen i huden. Människan är den enda reservoaren för denna variant.
Sjukdomen smittar inte direkt mellan människor, utan endast via bett från fästingar eller kontakt med klädlöss.
Sjukdomsbild
Inkubationstiden (tid från smitta till symtom är 3–11 dagar,vanligen 6 dagar. Symtomen vid både fästingburen och lusburen återfallsfeber är likartade och börjar ofta plötsligt med hög feber, frossa, hjärtklappning, svår huvudvärk, illamående, muskel- och ledvärk samt förvirring. Ibland kan ett rött utslag eller blödningar i hud och slemhinnor förekomma.
Febern varar i 3–5 dagar och följer nivåerna av bakterier i blodet. När febern försvinner återkommer den efter några dagar utan symtom. Vid fästingburen återfallsfeber kan upp till 10 skov förekomma, medan lusburen återfallsfeber oftast ger endast ett skov. Vid återkommande skov blir symtomen ofta mildare tack vare ökad immunitet.
Vid längre sjukdomsförlopp, särskilt vid lusburen återfallsfeber, kan komplikationer som gulsot, svullen lever och mjälte, hjärtsvikt, missfall samt neurologiska symtom uppstå. Fästingburen återfallsfeber kan även orsaka djupa ögoninflammationer. Dödligheten är högre för lusburen återfallsfeber, särskilt hos obehandlade, äldre och undernärda personer.
Förekomst och riskgrupper bland resenärer
Lusburen återfallsfeber förekommer främst i nordöstra Afrika, särskilt i länder som Etiopien, Sudan, Eritrea och Somalia. Den är ofta kopplad till krig, flyktingläger och områden med dålig hygien, där den kan orsaka epidemier.
Fästingburen återfallsfeber är mer spridd och finns i Amerika, Afrika, Asien och Europa. I USA är sjukdomen vanligast i västra delstater och förekommer främst mellan maj och september. Den tenderar att vara endemisk i områden där människor vistas i skog och mark.
Lusburen återfallsfeber drabbar ofta sjukvårdspersonal och biståndsarbetare i flyktingläger eller katastrofområden där klädlöss är vanliga. Fästingburen återfallsfeber utgör en risk för personer som tillbringar mycket tid utomhus i skog och mark, i drabbade områden.
Hur man skyddar sig
Det finns inget vaccin mot återfallsfeber. För att undvika sjukdomen är det viktigt att skydda sig mot bett från fästingar och löss:
- Skydda dig mot fästingar: Bär täckande kläder när du är i skog och mark, stoppa in byxorna i strumporna och använd mygg- och fästingmedel. Kontrollera huden regelbundet och ta bort fästingar så snart som möjligt om du hittar några.
- Skydda dig mot löss: Håll god personlig hygien, byt och tvätta kläder regelbundet, och undvik kontakt med personer eller miljöer där löss kan finnas. Vid lusangrepp är det viktigt att bekämpa lössen snabbt och noggrant.