Information till resenärer
Smittämnet och smittvägar
Afrikansk sömnsjuka, eller trypanosomiasis, är en allvarlig sjukdom som orsakas av parasiten Trypanosoma brucei. Parasiten överförs till människor via bett från tsetseflugan, som lever i varma och fuktiga områden i Afrika söder om Sahara. Det finns två former av sjukdomen: västafrikansk sömnsjuka, orsakad av Trypanosoma brucei gambiense, och östafrikansk sömnsjuka, orsakad av Trypanosoma brucei rhodesiense.
Den västafrikanska formen är vanligare och har ett långsammare sjukdomsförlopp, medan den östafrikanska formen ofta är mer aggressiv och utvecklas snabbare. Tsetseflugor trivs särskilt på savanner och i områden där de kommer i kontakt med människor, boskap och vilda djur, som alla fungerar som reservoarer för parasiten.
Sjukdomsbild
Sjukdomen har två stadier och symtomen varierar beroende på sjukdomens form och utvecklingsstadium. Inkubationstiden är vanligtvis 1–3 veckor för den östafrikanska formen, medan den västafrikanska formen kan ta allt från en månad till flera år innan symtom uppstår.
I det första stadiet får den drabbade ofta feber, huvudvärk, muskel- och ledvärk samt svullna lymfkörtlar. Sjukdomen är då lätt att behandla, men svår att upptäcka eftersom symtomen liknar andra vanliga sjukdomar. Om den inte behandlas utvecklas sjukdomen till det andra stadiet, där parasiten har spridit sig till hjärnan och ryggmärgen. Detta kan leda till personlighetsförändringar, sömnstörningar, extrem trötthet, koordinationssvårigheter och ibland kramper eller förvirring.
Sjukdomen är i detta skede mycket allvarlig och leder ofta till döden om behandling inte ges. För den västafrikanska formen kan hela sjukdomsförloppet ta upp till tre år, medan den östafrikanska formen utvecklas betydligt snabbare.
Förekomst och riskgrupper bland resenärer
Afrikansk sömnsjuka förekommer endast i Afrika söder om Sahara, där den sprids i 36 länder. De största riskområdena är landsbygden, särskilt savanner och fuktiga skogsområden. Den västafrikanska formen står för över 95 % av fallen och är vanlig i länder som Demokratiska republiken Kongo, Angola, Centralafrikanska republiken, Kamerun och Guinea. Den östafrikanska formen är mindre vanlig och återfinns främst i länder som Tanzania, Uganda, Malawi, Zambia och Zimbabwe.
Under 1900-talet orsakade sjukdomen flera stora epidemier, men tack vare ihållande kontrollinsatser mot tsetseflugorna och förbättrad diagnostik har antalet nya fall minskat dramatiskt. Trots dessa framgångar kvarstår sjukdomen som ett hot, särskilt i områden med begränsad tillgång till sjukvård och där kontrollprogrammen inte är fullt utbyggda.
Förutom att drabba människor påverkar sjukdomen även djur, där en form som kallas nagana är vanlig hos nötkreatur och hästar. Detta har stor ekonomisk påverkan i drabbade regioner och är en viktig orsak till att boskapsuppfödning begränsas i delar av tropiska Afrika.
De som löper störst risk att smittas är resenärer som vistas på landsbygden i de områden där tsetseflugor förekommer. Detta inkluderar äventyrsturister, humanitära hjälparbetare, långtidsresenärer och personer som besöker släkt och vänner i dessa områden. Särskilt hög risk finns i savannområden och i närheten av buskage där flugorna ofta vilar.
Hur man skyddar sig
Det finns inget vaccin eller förebyggande läkemedel mot afrikansk sömnsjuka, vilket gör att förebyggande åtgärder är avgörande. För att minska risken för att bli smittad bör resenärer bära täckande kläder, som långärmade skjortor och långbyxor i neutrala färger, eftersom tsetseflugor dras till ljusa eller mörka färger, särskilt blått och svart.
Det är också viktigt att undvika att vistas i buskage, där tsetseflugorna ofta vilar under den varmaste tiden på dagen. Om flugorna störs kan de vakna och bita. Det är bra att känna till att myggmedel inte är effektivt mot tsetseflugor, så fysiska skyddsåtgärder är de mest effektiva.